STOCKHOLM den 4 Nov. Vill man finna ett, rätt envist motstånd mot hvarje rättmätig fordran på inskränkningar i hittills gällande privilegier eller maktfullkomlighet, så har man, såsom bekant, att i första rummet vända sig till högvördiga presterskapet. Och vill man finna rätt lysande prof på en regerings svaghet, så bör man icke underlåta att i första rummet göra sig bekant med gången af sådana frågor; som i ett eller annat hänseende kunna föranleda någon kollision med -presterskapets inrotade, papistiska maktbegär. Det är då framförallt man får bevittna en makalös lojhet och liknöjdhet, ett förhalande af en saks afgörande under åratal, med remisser och återremisser i oändlighet, samt slutligen, sedan vederbörande kunna. förmoda att frågans verkliga ställning hunnit att af allmänheten åtminstone för en tid glömmas, antingen dess formliga begrafvande, eller dessafgörande på ett förvändt sätt och ofta till och med i rakt motsatt anda med hvad ifrån början varit åsyftadt. Att så är förhållandet kan icke heller väcka någon förvåning, så länge det icke är Sverges konung, utan presteståndets majoritet vid riksdagarne och erkebiskopen iUpsala; som de facto tillsätter chefen för ecklesiastikdepartementet. Det är under sådana förbållanden naturligt, att den, som borde vara presterskapr chef, i stället endast är ett lydigt verktyg ör sina principalers önskningar. Att det är sådana tänkesätt hos regeringen som vi hafva att tacka för den ännu, oaktadt oupphörligt förnyade påminnelser från både läroverkens och representanternas. sida. fortfarande, så länge öfverklagade bristen på en tjenlig läroverksstyrelse, ligger i öppen dag. Vi vilja i största korthet framställa denna maktpåliggande frågas öden, isynnerhet under senare tider, på det allmänheten desto bättre må kunna se hvad man med afseende härpå har att vänta och fordra af den nedsatta.skolkomitån. Det är bekant, att redan den store Gustaf Adolf misslyckades i sitt försök att införaett s: ks; -consistorium generale för kyrkans och skolans angelägenheter, att man sedermera efter hvarandra haft kanslikollegium, kanslersgille, kanslistyrelse .samt läroverksrevisioner — alla med obetydlig makt. och inflytande — samt att slutligen till och med den lilla skugga af inflytande, som ansetts kunna tillkomma denna sistnämda: auktoritet, blef så förhatlig för biskoparne, att man, tvärtemot bestående lag, helt enkelt uraktlät dess sammankallande och omsider alldeles lät den bortdö, tills ändtligen, efter alla dessa försök, genom 1856 års skolstadga, all makt och allt inflytande återkommo-odelade och utan ens någon skymtaf främmande inblandning i biskoparnes händer. Den sista revisionen — af år 1843 — väckte förslag, det en särskilt afdelning af ecklesiastikdepartementet, med egen byråchef samt nödigt biträde af i undervisningsväsendet erfarne och kunnige män, måtte inrättas för att i berörde afseende gå föredraganden tillhanda. I statsrådet Silfverstolpes bekanta anförande till.-statsrådsprotokollet år 1847 anmäldes ock, med särskilt afseende på elementarläroverkens angelägenheter, behotvet af sak. kunniga personer inom ecklesiastikdepartementet, hvarjemte detaljeradt förslag ej mindre till en gemensam centralstyrelse för rikets allmänna undervisningsväsende, än äfven särskilt till förändrade eforialstyrelser i stiften gjordes; men detta förslag blef, såsom bekant, icke af regeringen adopteradt. Det är klart, att när, vid 1847—1848 års riksdag, svenska elementarläroverken fingo en helt och hållet förändrad karakter, i det desamma, i stället för att, såsom förut, väsentligen hafva varit prestbildningsanstalter, blefvo förvandlade till läroanstalter för allmän medborgerlig bildning, så borde äfven i och med detsamma den uteslutanda ecklesiastika styrelsen öfver läroverken och biskoparnes envälde gifvit vika för en styrelse af en så förändrad beskaffenhet, som deraf borde hafva blifvit en gifven följd. Det senare borde hafva varit ett korollarium af det förra. De tvenne ofrälse stånden gjorde ock detta till vilkor för det beviljade ökade anslaget till läroverken; men tyvärr omintetgjordes detta förslag genom votering i förstärkt utskott, så att riksdagens beslut endast blef en underdånig anhållan, att, vid en ny reglering af elementarläroverker , en sådan förändring i deras styrelse måtte i nåder vidtagas, att sakkunniga personer äfven utom ecklesiastikståndet deruti må kunna intagas,; hvarjemte beslöts, att departementschefen skulle ega attanvända blifvande öfverskott och besparingar till bekostande dels af arbetsbiträde inom departementet, dels af inspektionsresor: Vid följande, i skolfrågan, likasom i politiskt hänseende, väsentligen reaktionära riksdag (1850 —1851) upplifvades skolrevisionens förslag uti en motion af prosten Arrhenius, äfvensom, ewuru i en svagare form, af prosten Söderperg; men dessa motioner afstyrktes af ekonoemiutskottet på det kostliga skäl, att då K. M:t funnit sig föranlåten att vid sistlidne riksdag, 1 och för ordnandet af skolväsendet, till rikets ständer göra framställning om medels anvisning till bekostande af nödigt biträde dervid af kunniga och erfarna personer, men ieke funnit skäl att vid innevarande rikdag