nom sjelf att aflägga räkning; hvad mig angår, har jag mig derom ingenting bekant. Allas ögon vände sig vid denna förklaring mot Radziejowsky, som, inseende vådan af den belägenhet han så oförmodadt iråkat, stod blek, med nedslagna ögon och darrande knän. Ett sorl uppstod bland de polska herrarne, som omisskänligen innebar förebudet till en storm. Men Johan Casimir vände sig till dem och sade: Låtom oss icke gifva denna högtidliga stund ett bullersamt slut! Er trohet och pligtmässiga handlingssätt hafva lagt öfvervigten i våra händer; vi vilja i första rummet begagna den till besegrande af en sjelfbhämd, hvilken, om än gillad af rättvisan, skulle i detta ögonblick kunna taga namnet, det svarta namnet våld, och till att visa vår fiende, att vi i förtröstan till styrkan af ert trogna nit icke akta de verktyg, hvaraf han betjenar sig.v Den beundran dessa ord uppväckte jemte den aktning Dalbergs och hans unga följeslagares Värdiga hållning ingaf qväfde utbrottet af det jäsande missnöjet, så att Radziejowsky östörd fick lemna salen. VIL. Radzlejowskys förslagenhet. Är det så ni värderar tjensterna af goda råd?5 frågade Radziejowsky Dalberg då de befunno sig i dennes bostad, dit den förre för sin säkerhets skull åtföljt honom. Man kan ej gifva dem högre värde än då man följer dem,, sade Dalberg. Är det väl mina råd ni följt vid allt hvad ni blottstält mig för? Har jag bedt er taga ordet i förväg för mig? Har jag bedter ställa er utmanande, att ej säga förskjutande emot mig just i det ögonblick då ni som bäst kun: nat tjena mig? . Om förlåtelse, min kansler, det har icke varit fråga om några råd i sådant syfte. Dem ni meddelade mig -gingo ut på iakttagandet af min konungs värdighet, och jag lemnar er sjelf att döma om jag i den vägen underlåtit något..