— Rörande den ofta omtalade svenska noten till hofven i Paris och London läsas i den franska halfofficiella tidningen Patrie följande underrättelser: Tidningen, som förut betviflat notens till. varo, yttrar derom: Det var i sjelfva verket svårt att antaga, att detta diplomatiska aktstycke kunnat blifva aflåtet uti det uppgifna ändamålet att innebära en protest emot en möjlig ockupation, genom tyska federaltrupper, af hertigdömena Holstein och Lauenburg. Då, äfven i sådant fall, frågan fortfarande skulle förblifva uteslutande tysk, hade vi svårt att förklara den ställning, som Sverge föregafs vilja intaga... En korrespondensartikel från Dresden af den 18 Oktober, införd uti veckobladet Courrier du Dimanche, synes emellertid till full trovärdighet bestyrka, att kabinettet i Stockholm verkligen till franska och engelska regeringarne aflåtit en not i ofvanförmälda ämne. Men den genom samma tidning meddelade analys deraf styrker vårt tvifvelsmål i afseende å det föregifna innehållet. Svenske ministern för utrikes ärendena, baron Manderström, utvecklar nemligen i denna not de mångfaldiga farhågor för den allmänna fredens upprätthållande, hvilka kunde blifva en följd af förbundets beslut, att sända en federalarmå till stränderna af Eiderfloden, som utgör gränsen för tyska förbundets område. — Courrier du Dimanche yttrar härvid: Den måtta och sans, hvarmed denna not uti alla dess delar är aftattad, det lugn, den skicklighet och den återhållsamhet, hvaraf den är utmärkt och hvarmed framhållas, å ena sidan, de olika skiften, som den dansktyska frågan genomgått, utan att medföra annat resultat än nya förvecklingar; och, å den andra, de af konungen i Danmark ständigt gjorda nya medgifvanden, hvaraf han icke skördat annat gagn än att ständigt se nya fordringar framstälda; den grannlaga omsorg, som Stockholmerkabinettet använder för att förklara sig aldrig hafva velat och ej heller nu vilja inblanda sig uti denna fråga, så länge den bibehåller karakteren af att vara uteslutande tysk; den bestämdhet och lakonism, hvarmed fastställas de förpligtelser, som kunna falla på Sverges lott, för den händelse att, till följd af ett utaf förbundet anbefaldt militäriskt besättande af hertigdömena, en under dylika förhållanden ej ovanlig tillfällighet (incident) kunde förmå federaltrupperna att öfverskrida Eidergränsen; det allvar, hvarmed Stockholmerkabinettet, under åberopande af de goda förhållanden, som mellan Sverge och Tyskland äro rådande, likväl i få, men betydelsefulla ordalag tillkännagifver att, om något sådant skulle inträffa, svenska regeringen icke skall förgäta hvad den är skyldig sina egna intressen, bibehållandet af landets lugn för tillfället och dess sjelfständighet för framtiden; — allt detta bidrager att göra denna depesch, som flutit ur baron Manderströms penna, till ett allvarsamt föremål för de tyska regeringarnes begrundande. — Denna not, fortfar artikelförfattaren i la Patrie, fäster således uppmärksamheten på de faror, som för kontinenten kunde härröra deraf, att de nu pågående underhandlingarne mellan Dan:mark och tyska förbundet skulle, i likhet med de föregående i samma ämne, misslyckas; den bevisar för öfrigt att Sverge, med afseende å denna fråga, delar stormakternas politiska åsigt, nemligen att frågan om hertigdömena icke kan förlora sin nteslutande tyska karakter, utan att hela Europas intresKE. 07 11 0. an sa Le LL