undertecknare af Londonerprotokollet(), försvara icke mindre Holstein, än Slesvig?,liksom om Londonerprotokollet på tusen mils afstånd skulle kunna vara tyska förbundet till hinders i att utföra en förbundsexe .ution i de tyska hertigdömena! Dagbladet? hade från början föresatt.sig att icke antaga notens existens; när det ändtligen icke rätt gerna längre kunde utföra denna föresats, upptog den en liten stump ur ett österrikiskt blad, hvari uttrycktes den oförgripliga mening, att det ?i alla fall icke kunde tilläggas detta ak!stycke synnerlig vigt och betydelse.? Sedandess har ?Dagbladet? tegat som muren i fråga om den svensk-norska obetydligheten?. Detlåter sig icke bestrida att detta ?Dagbladets? sätt, att behandla denna sak, har väckt en viss och icke behaglig uppmärksamhet äfven här. Man känner fullkomligt, att ?Dagbladet?,-om än icke officiöst organ, dock alltid står i sådant förhållande till-ministeren, att det ypperligt skulle kunnat från första stund erhålla besked åtminstone om att noten verkligen existerade, och det är icke få, som. börja göra den slutsats att denna ovetenhet omöjligt ens kunnat ega rum från Dagbladets sida, såframt det icke från högre håll varit gifvet samma blad en viss mot dordre i ändamål just att få det till att taga saken så der kavaljeriskt. Med andra ord, och för att tala helt uppriktigt, der ges personer, som i Dagbladets? hela ifrågavarande hållning finna anledning till att tänka sig, att regeringen härstädes så långt ifrån sätter något värde på den svensk-norska styrelsens erbjudna hand, att den snarare tvärtom finner sig deraf obehagligt generad; något som naturligtvis icke hindrar, att den ju kunnat på ett ämabelt sätt enskilt till den svenske utrikesministern uttrycka en formel tacksamhet för ifrågavarande not. Jag säger här endast och allenast hvad jag hört yttras af personer, hvilka med någon uppmärksamhet följa den Hallska regeringens många förunderliga svängningar och brokiga humör; men det är för öfrigt klart, att om så verkligen vore, som här ofvan blifvit antydt, blir det hädanefter för den svensk-norska regeringen rentaf en pligt mot sig sjelf attbetänka sig två gånger, innan den i en välmening, den andra stater i Danmarks läge borde finna ädel, och i en politisk riktning, som synes så tydligen vara den för hela norden absolut rätta, åter kastar sina offerter borti den muntert hänfarande vinden, åtminstone att först se sig för åt, hvilka personligheter dessa offerter göras och hvad garanti besagda personligheter lemna såsom seriösa politici. S. B.