nämda åsigt har äfven gjort sig gällande hos j minoriteten af 1854 ärs konstitutionsutskott, hvilken ansett den såsom ekonomisk stadga utfärdade författningen vara så uppenbart stridande mot allmän lag, att kontrasignenten deraf bort ställas under riksrätt. Frågan, om hufvudstaden bör indelas i särskilta valdistrikter eller, enligt komiterades förslag, enhvar valman på sin valsedel upptaga tio namn, och sålunda hela Stockholm utgöra en valkrets, har hittills af oss icke blifvit närmare afhandlad, emedan vi ansett ganska vigtiga skäl tala för såväl den ena som den andra meningen. Vid närmare öfvervägande af dessa ömsesidiga skäl och granskning af det förslag till kretsfördelning, som hr Schwan vid grosshandlarnes sammanträde i lördags afton framställde, hafva vi likväl funnit en indelning i valkretsar vara att föredraga, helst man genom densamma undviker alla de från åtskilliga håll befarade vådorna af den så kallade liströstningen eller val med många namn på hvarje valsedel och inom en mycket stor valmanskår, medan man å andra sidan i valkretsindelningen finner samma garantier, som man förebär skulle finnas i omröstning efter valföreningar,, mer eller mindre grundade på klasser. Till hr Schwans förslag slöt sig också hr Hjerta, den ende af komiteledamöterna som vid tillfället egde rätt att yttra sig och var närvarande; och man kan således förmoda att sjelfva komitn icke skulle med särdeles förkärlek hafva vidhållit ifrågavarande del af förslaget, i fall en modifikation i syfte af hr Schwans mening blifvit ifrågasatt. Hvad angår hr Schartaus klassvalsförslag och föregifvandet att det skulle innefatta fördelarne af lika rösträtt, så bör det vara för en hvar klart, att det är så långt ifrån att göra detta, att det tvärtom, fastän på ett förtäckt sätt, endast innefattar alla olägenheterna af både klassval och röstning efter graderad skala, enär enligt detsamma valmän af en klass skulle komma att utöfva större inflytande på tillsättningen af riksdagsmän för hufvudstaden än valmännen af en annan klass. och för öfrigt man kan anse såsom afgjordt, att de Schartauska klasserna aldrig med sina val skulle gå utom klassens afbalkningslinie. Särskildt fästa vi handtverksklassernas uppmärksamhet derpå, att då hr Schartausförslag nominelt och skenbart stadgar lika rösträtt, så skulle i sjeltva verket handtverkarne, äfven de förmögnaste bland dem, icke erhålla mer än Y:dels röst i jemförelse med de handlande, och kanskeicke Yy:dels röst i törhållande till den fåtaliga klassen af burskapsidkande fabrikanter. De handlande skulle efter detta förslag tillsätta 4 (förut blott 3) riksdagsmän, De näringsidkande borgrarne skulle maka åt sig för att, med bibebållande af det gamla och utdömda klassväsendet, lemna lats åt ytterligare en handlande och åt två usegare. Den dem i nåder lemnade rätten att tillsätta 3 riksdagsmän skulle de för öfrigt dela med alla de nytillkomna idkarne af borgerlig näring utan burskap. Det är på en så Hu krok hr Schartau vill att handtverkslasserna skola fastna, på samma gång han hedrar majoriteten inom dem med titeln af hurrabasar. Det förljudes också, att en stor del minuthandlare och handtverkare,; som af farhåga för den :så kallade liströstningen. heldre skulle hafva slutit sig till en låg röstskala än. till komiterades förslag om valsedlar med tio namn, nu skola vara sinnade att sluta sig till hr Schwans förslag, som är upptaget och blott något förtydligadt i hr Ditzingers, hvilket vi på annat ställe i bladet meddela. De finna nemligen deruti alla de fördelar, som man från de olika hållen velat vinha utan någon af de många olägenheter och verkliga vådor, som ett klassval efter. hr Schartaus förslag skulle innebära. Vid detta förhållande är det oss ett nöje att finna Stockholms Dagblad nu vara af fullkomligt samma åsigt med oss. Det innehåller nemligen i dag, med anledning af hr Schwans förslag och det öde det rönte hos grosshandlarne, följande, hvari vi instämma: För vår del kunna vi likväl icke afbålla oss ifrån att yttra den opinion, att samma förslag innefattar ett lika enkelt och verkställbart som förståndigt sätt att medla mellan de olika meningarne, betrygga valens frihet samt förekomma de snart sagdt oberäkneliga -olägenheterna af komiterades förslag om ch gemensam valkrets, der hvarje valman skulle rösta för 10 personer. Genom antagande af det här ifrågavarande medelförslaget går man äfven grundlagens uppenbara afsigt till mötes, att nemligen afskafa det uti ingen af. ri-. kets städer, utom Stockholm, vid riksdags