hvilket vid tillfället alla närvarande jurister sig förenade, afgafs år 1855 af f. d. ledamoten i lagberedningen: dåvarande justitierådet, emeta justitiestatsministern hr C. E. Ginther. Man inhbemtar häraf huru, jemväl i juridiskt hänseende, både tvetydig och skadlig den ifrågavarande lagstiftningen är och huru maktpåliggande det således måste vara att få densamma upphäfven, helst erfarenheten visat att ganska många domare ansett sig icke lagligen berättigade till den förmedlande? tillämpningen af förordningen, som i ofvanstående yttrande föreslås, utan ansett densamma ovilkorligen inskränka verkan af allmän civillags föreskrifter i afseende å inteckningar. Sistnämda åsigt har äfven gjort sig gällande hos minoriteten af 1854 års konstitutionsutskott, hvilken ansett den såsom ekonomisk stadga utfärdade författningen vara så uppenbart stridande mot allmän lag, att kontrasignenten deraf bort ställas under riksrätt.