och Polen utbrustna kriget var mitt beslut fattadt, och jag vågar här, inför ers majestäts eget ansigte, frambära min ödmjuka bön att dessa ynglingar måtte få lära kriget i ers maJestäts skola. — För hit dem, att jag måtte få se dem innan jag förbinder mig till något, sade konungen. Besynnerliga tillfällighet! tillade han då Dalberg lemnat tältet för att hemta dem. O bimmel, du har skänkt mig en son, och jag skulle neka mitt beskydd åt tvenne barn, dem ödet beröfvat sitt stöd? — Nej! I en stund som denna är det ljuft att kunna aflägga ett prof af tacksamhet. Och om de äro värdiga hvad mitt hjerta anar, skola de i en framtid mot min son återgälda, — ack, hur många förhoppningar älska vi ej att sammanknyta med faderskäns...! ul Ynglingarne. Konungen hann icke fortsätta, innan Dalberg kom tillbaka, åtföljd af tvenne ynglingar, långa, smärta gestalter, med rena, fint bildade anletsdrag och ledig men ädel hållning. Oaktadt ingen egentlig likhet förefanns dem emellan, lågo dock samma grundlinier i beges ansigtsteckning, såsom man ofta finner hos afkomlingar af långt utgrenade slägter, hvarjemte -ett visst tycke var dem gemensamt, hvilket ganska naturligt kunde ha sin orsak i de enahanda lefnadsförhållanden, under hvilka de blifvit fostrade och insupit sina vanor och begrepp. Det var med ett uttryck. fullt af tillfredselse och välbehag Fo ecn Hit sitt ögaj la på Hem en stand inner le le han tilltalade sHvad heten T?x 1 . och Georg, upprepade konungen. ;Namn, som man gitvit eder i klostret; bor