och förkunnade att ännu en resande anländt. hvilken hon måste inqvartera i mitt rum, emedan ingen plats fanns annorstädes ledig. Dennc mig sålunda påtrugade kanimarkamrat var en ung man af ganska ädelt utseende och denna hållning, som nästan uteslutande är förenad med medvetandet om en hög bestämmelse Vid hans åsyn kände jag således all den ovilja försvinna som underrrättelsen om hans ankomst ingifvit mig, men den tog deremot med dubbel styrka ut sin rätt, då man bar in och lade i den säng, som blifvit bäddad åt mig, tvenne hans sofvande barnungar. Med en viss rysning tänkte jag på all den klagolåt och de många obehagliga bestyr natten skulle komma att medföra. Den unge mannen, som tycktes gissa till min förskräckelse, försäkrade tröstande, under det han hjelpte värdshuspigan att vederbörligen befordra de små barnen i säng, att ingenting kunde jemföras med lugnet af deras sömn efter den trötthet som resan förorsakade dem; och af den ostörda stillhet, hvarunder hela afklädningsprocessen försiggick, började jag: hoppas på bättre utsigter. gt Sedan äfven främlingen Dbestält sin aftonmåltid och vi satt oss ned att äta, började vi samspråka. Det hördes på hans dialekt att tyskan icke var hans modersmål, men icke dessmindre uttryckte han sig fullkomligt väl och förrådde under sin konversation en ovanlig grad af bildning och kunskaper. Sedan vi vidrört hvarjehanda ämnen, frågade han mig om Min födelseort och ändamålet med min resa. Jag sade mig hafva mina föräldrar i Olmötz och stå på återresan dit, för att fortsätta mina studier, sedan jag begagnat en del af ferietiden att helsa på en slägting i Lauritz. Vi hafva då samma vägs, sade han, och j Känna, om ni så behagar, göra sällskap. Jag tackade, men urskuldade mig dermed, att jag