(Insändt fr. landsorten.) —bo den 24 Oktober 1838. Det tidningsbolag inomivår socken, till hvilket jag hörer och som håller Aftonbladet, har, i aaledning af penningkrisen under förlidet år, måst intaga nya intressenter för att göra andelen i prenumerationspriset billigare, och deraf kommer det sig att Aftonbladet för den 2 dennes först i går qväll kommit i sin tur till mig. Jag har hela natten funderat öfver en artikel, som jag deri läsit, och kan icke afhålla mig från att delgifva redaktionen de betänkligheter jag dervid funnit. Artikeln handlar om hr J. M. Björnstjernas befordran först till chef för första lifgrenadierregementet och nu sedermera till generalmajor isammanhang med hans utnämning till krigsminister. Till nämde chefsplats befordrades han, säger Aftonbladet, framför regementets egna dugliga majorer, Jönsson, Sundevall och Leijonhjelm, bland hvilka den förstnämde väl näppeligen skulle kunnat förbigås, om icke det mycket plebejiska namnet gjort honom omöjlig i vederbörandes ögon — Öfverste Björnstjerna, det låter minsann något bättre än öfverste Jönsson — fi done! — Så tror Aftonbladet; men tillåt mig betvifla att det deruti kan ha rätt. Icke att jag tror, detvederbörande ha någon särskilt förkärlek för Jönsar och Jönssöner; men det plebejiska namnet kan omöjligen göra något-till saken. Hafva vi icke en Eriksson, och för att komma med ett ännu mera slående exempel, hafva vi icke haft en Bernadotte, ha vi icke hans son och sonsöner? Fast insändaren nu bor i en aflägsen landsort, har han allt i sina dagar varit något ute i verlden och äfven rest i Frankrike, dervid han såsom god rojalist naturligtvis icke kunde underlåta att besöka det hus i Pau, der vår då regerande, älskade konung, en Bernadotte, uppgifves vara född. Jag erfor då af hvem jag frågade, att detta namn der i trakten icke alls hade någon aristokratisk klang, utan fasthellre var att jemföra med Bergström eller Lundberg eller till och med Jönsson. Och likväl har innehafvaren af detta namn kommit upp i verlden och blifvit en duktig karl. Det är då orimligt att tro, att hans närmaste afkomlingar eller de, som utföra dessas önskningar, skulle till följd af ett plebejiskt namn finna någon vara omöjlig, såsom Aftonbladet säger; och br Björnstjernas befordran måste alltså tillskrifvas några för redaktionen dolda förtjenster, med hvilka han förvärfvat sig rätt att framför andra framdragas. Jag erkänner gerna, att äfven jag är okunnig om dessa förtjenster, men min tro på deras tillvaro är i alla fall orubblig. Riksdagsmannen i ——, för hvilken jag visat detta bref och som anses ega mera kännedom om saker och ting på högsta ort än han vill låta påskina, har sagt sig kunna fullkomligt instämma i hvad jag nu yttrat. Jag ber redaktionen ursäkta min uppriktighet och att min penna icke är så fint tillskuren som jag önskade, och jag tecknar en ödmjuk tjenare B. C.