icke skulle bindas af flertalets bland de valberättigade mening, men, att deremot flertalet möjligen skulle kunna bindas af en eller några få, af en minoritet, och det skulle ändock bli en öiverenskommelse. När sjelfva Kongl. Maj:t icke har annan rätt än att vägra sin sanktion till de valberättigades öfverenskommelse, men icke att sätta något annat i stället, skall det sannerligen bli mäkta intressant att se, om magistraten tilltror sig större rätt och; sedan den uppgjort ett förslag, utan att först framställa det till de valberättigades bestämda antagande eller förkastande, underställer detta sitt opus Kongl. Maj:t, under det falskeliga föregifvandet att det är de valberättigades öfverenskommelse. För att kunna komma med något som skall likna ett skäl för valordningsfrågans i elfte timman skedda bortryckande från den behandling den hittills undergått och dess öfverlemna åt de gamla f. d. valklasserna, framkommer magistraten med det oerhördt djerfva påståendet, att klassernas rätt att verkställa riksdagsmannavalen på förut öfligt sätt icke upphör förr än ny valordning blifvit antagen och af Kongl. Maj:t fastställd Man måste i sanning häpna, då man ser en myndighet, bestående till en stor del af lagfarna personer, yttra något slikt. Skulle det verkligen vara magistraten obekant, att enligt 12 S riksdagsordningen de särskilta ståndens valordningar måste vara i öfverensstämmelse med grundlagarne författade och att sålunda i samma stund, som den nuvarande 14 riksdagsordningen erhållit Kongl Maj:ts sanktion, den hittills varande valordningen för hufvudstaden är fullständigt öfverkorsad och olaglig, så att efter densamma ett riksdagsmannaval icke kan ske? Borgerskapets klasser hafva genom grundlagsförändringen förlorat all rätt och befogenhet att gälla såsom politiska valkorporationer; de äro i detta hänseende fullkomligt annullerade; existera de icke mera såsom valklasser, så kunna de icke heller taga något slags befattning med förändringar i valsättet. Riksdagsordningens 14 paragraf har icke stadgat någon fördelning i klasser af de särskilta kategorier af valberättigade som. der uppräknas och innan de valberättigade beslutat, att en klassfördelning af samtliga de valberättigade skall ega rum, och bestämt, hurudan denna fördelning skall vara. så finnas alls inga vaålklasser. Först om och då sådana på lagligt sätt blifvit anordnade, kan det bli tal om att någonting hänvisas till dem eller att en eller flera klasser öfverenskomma om någonting. För ögonblicket finnes det blott en enda laglig valklass, bestående af samtliga de valberättigade, som grundlagen utan all klassfördelning uppräknar, men inga klasser af valberättigade eller valklasser i samma bemärkelse som förut. Man frågar sig nu, hvar magistraten kunnat finna den ringaste skymt af befogenhet att, sedan det gamla valsättet genom grundlagsändringen blifvit afskaffadt och detta till yttermera visso är af de valberättigades församling konstateradt, egenmäktigt uppkalla till lif de afskaffade klasserna, hvilka visserligen bestå såsom borgerskapets klasser för andra ändamål, men i valfrågor icke ha någon rätt och befogenhet, och att derjemte lika egenmäktigt af de nytillkomna politiskt berättigade bilda särskilta nya s. k. klasser. Hvar finnes det grundlagsstadgande eller den förordning, som lemnar magistraten rätt att på detta sätt organisera klasser och bestämma om deras relativa vigt och betydenhet? Vi föreställa oss derföre, alt oafsedt hvilka åsigter man hyser i fråga om valsättet — man må vara anhängare af lika rösträtt eller graderad skala eller klassval — så måste hvar och n, som älskar upprätthållandet af grundlaglig rätt och frihet, protestera mot magistratens åtgörande i denna sak, protestera mot dess helt. och hållet obefogade och hittills i vårt land snart sagdt oerhörda tilltag i byråkratisk anda och reaktionär syftning, och derigenom visa sig ifra för grundlagens helgd och för de valberättigades rätt att icke genom konstiga och otillbörliga manövrer bli påtrugade en valordning, om hvilken de icke öfverenskommit. Kronprinsen-regenten har i dag hållit