Hufvudstadens magistrat och valordningsfrågan. Ju mera man fäster uppmärksamheten på magistratens vid sammanträdet den 16 dennes afkunnade beslut och detsammas motivering. desto mera måste man förvånas deröfver att en svensk municipal myndighet kan göra sig skyldig till så. godtyckliga åtgärder och framkomma med resonnementer, som bättre skulle anstå en auktoritet uti centralisationens förlofvade land Frankrike, under det regeringssystem som der nu är rådande. Magistraten anför till en början såsom skäl för det sätt, hvarpå den nu ingripit i frågan eller tagit densamma helt och hållet i sin hand, att den är valförrättare. Detta är godt! och väl, men magistraten glömmer helt och hållet att angifva, hvar det står skrifvet, att valförrättare kan i något fall inträda i de valberättigades ställe samt handla och afgöra på deras vägnar. Med samma rätt som magistraten förklarat sig på egen hand, visserligen med någon ledning af de valberättigades åsigter, sådana de yttra sig inom klasserna, men tillika efter öfvervägande af de omständigheter i öfrigt, hvilka på sakens bedömande må inverka,, vilja utarbeta fullständigt förslag till valordning, skulle hon eller hvilken annan valförrättare som helst kunna taga sig före att uppgöra lista på de riksdagsmän, som skulle representera kommunen. och sedermera låta de valberättigade, som ansåge det löna mödan, göra sina påminnelser till den kraft och verkan de hafva kunde. Magistraten anför såsom skäl för sitt beteende, att de valberättigade icke kuhnat om den nödvändiga förändringen öfverenskommar såsom de enligt grundlagen skola göra. Men hvar står det skrifvet, att den öfverenskommelse, hvarom grundlagen talar, nödvändigt skall ske utan omröstning? Ingenstädes; tvärtom förutsätter grundlagen just att öfverenskommelsen kan ske genom votering, då den stadgar, huru denna votering skall ske uti de städer, der omedelbart valsätt egt rum. Det är häraf alldeles klart att i ordet öfverenskommap alls icke ligger ringaste förbehåll om enhällighet eller ett beslut utan votering. -Men när det icke är särskilt stadgadt, huru en omröstning skall ega rum, så faller det af sig sjelft att den skall ske med enkel röstberäkning; så är förhållandet med alla andra omröstningar, som till följd af grundlagen ske och för hvilka icke någon annan röstberäkningsgrund är stadgad. Den politiska rätt, som grundlagen gifver medborgarne, är alltid lika stor för hvar och en, så snart grundlagen ickc uttryckligen bjuder annat. Vi undra högligen, om det mera språkenligt, rimligt och lagligt kan kallas en öfverenskommelse, i fall en eller ett par af de gamla f. d. valklasserna komma att diktera beslutet, eller om magistraten, som också på sätt och vis är en klass ochi fråga om valordnings uppgörande måste anses för partisk, benäge! åtager sig att öfverenskomma på de valberättigades vägnar. Besynnerliga och lättsinniga spel med ett ord! Man vill tolka öjverenskommelsen så, att en eller några få