särskilt förslag, enligt hvilket domkapitlen borde bestå af biskop och tvenne konsistorialråder, den ene för kyrkan, den andre för skolan, och hvilka borde kollegialiter behandla alla ärenden. Vesterås domkapitel instämmer i omdömet om olämpligheten af stiftsstyrelsernas nuvarande organisation, hvars brister påpekas, men kan ej heller godkänna det nya förslaget. Med detta afstyrkande har domkapitlet likväl icke förenat framställandet af något eget förslag, utan blott yttrat den underdåniga önskan, att K. M:t ville till näsfa riksdag afgifva ett annat förslag till ombildning af domkapitlens organisation, hvarigenom stiftsstyrelsernas verksamhet, utan inskränkning afläroverkets, bäst betryggades. Några skäl för afstyrkandet af ständernas förslag finnas lika litet upptagna i Kyrkotidningens referat som från Linköpings domkapitels beslut i samma fråga. Weziö domkapitel anmärker inkonseqvensen hos rikets ständer, som föreslagit, att hälften af kyrkomötets ledamöter skola vara lekmän, att nu påyrka domkapitlens ombildning hutvudsakligen på den grund, att flera af dess ledamöter äro lekmän, då likväl de ärenden, som vid kyrkomötet förekomma, äro rent kyrkliga, stiftsstyrelserna deremot hafva att skaffa äfven med -undervisnings-väsendet och många andra icke kyrkliga ärenden. Domkapitlet synes här ha förbisett den väsentliga skilnad, som finnes och måste finnas emellan en lagstiftande eller åtminstone opinerande församling och en administrerande och dömande myndighet. Wexjö konsistorium bestrider vidare, att en så snar ombildning at domkapitlen, som rikets ständer påyrka, är af behofvet påkallad. Rörande sjelfva förslaget anmärkes, att den deruti stadgade tillsättningen af ledamöter är betänklig och till principen oriktig, enär domkapitlet är ett statens embetsverk, som handlar å dess vägnar (således. icke å kyrkans?) och i kraft af dess lagar, och alldeles icke lånar sin myndighet af underlydande eller är inför dem ansvarigt. Hade domkapitlet åter att blott bevaka de underordnades rätt och bästa och inför dem redovisa, eller vore det blott en samvetsdomstol, och icke vid Jag bundet och inför lag ansvarigt, så vore det ock i sin ordning att de -enskilta finge tillsätta dess ledamöter. Detta argument är ej i behofaf någon vederläggning. Vi ha sällan, om någonsin, sett icke blott ett så öppet erkännande af kyrkans förverldsligande och att hon måste betraktas såsom ett hjul i statsmaskineriet, titan ock ett så utan alla omsvep framkastadt påstående, att detta förhållande just är det enda rätta. EEGöteborgs domkapitel har, som redan nämdt är, antagit förslaget. Reservationer häremot äro anförda af lektorerna Ljungberg och Blomstrand samt prosten Lamberg. Karlstads domkapitel atstyrker förslaget, emedan det icke lemnar någon garanti för domkapitlens förbättring. Enligt domkapitlets öfvertygelse böra alla konsistoriiledamöter vara representanter såväl af den kyrkliga, som af den vetenskapliga bildningen, samt innehafva sina platser för hela sin verksamhetstid i följd af ansökan eller eget begifvande. Ingen lektor bör vara sjelfskrifven ledamot, utan dertill af K. M. på grund af upprättadt förslag förordnas. Men — fortfar domkapitlet — på det att intresset för det kyrkliga må bibehållas hos skolans lärare, och för att anslaget till arfvode ej må blifva för drygt, synas prebenden böra bibehållas enligt deras ursprungliga bestämmelse, och tillträdas i tur eller efter förtjenst af consistoriales, då de yngre kunna vara belåtna med lägre arfvoden. Man finner af detta utlåtande, att på samma sätt som Wexiö domkapitel betraktat konsistorierna såsom rena embetsVerk, ba de deremot för Karlstads domkapitel framställt sig såsom uteslutande skolkollegier. Idn att lifva det kyrkliga intresset medelst prebender är egendomlig och ganska betecknande. Det ser verkligen ut som om män ej betraktat dessa församlingar annat än såsom ett medel att vända deras herdars håg till det andliga samt en utväg att kunna bespara arfvoden, Ordföranden, biskop Agardh, som afgifvit särskilt utlåtande, anser domkapitlens funktioner vara af trefaldig art, nemligen stiftsstyrelsen, läroverksstyrelsen och examina. : Läroverksstyrelsen tillhör icke kyrkans angelägenheter, utan bör bestämmas i den allmänna skollagen. Prestooh pastoralexamina böra helt och hållet skiljas från domkapitlen och besörjas af teologiska fakulteterna vid universiteten. Återstår stiftsadministrationen, som icke bör besörjas kollegialt, utan hufvudsakligen genom en särskilt embetsman, hvilken här är biskopen. Stiftsstyrelsen kan i detta hänseende bäst jemföras med länsstyrelsen, der landshöfdinger har afgörande rösten, och tvenne ledamöter i embetet biträda honom med upplysningar och råd. Denna enhet i administrationen är nödig, om den skall blifva kraftfull och verksam. ROTE ETERN EEE EE må utgöras af domprost, der sådan finnes, teologielektorn, samt dessutom af tvenne kyrkoherdar, då domprost finnes, men af trenne, då domprost icke finnes. Dessa kyrkoherdar böra ständigt vara innebafvare af de astorater, som ligga närmast stiftsstaden. san finner häraf, att nämde domkapitel väl antagit principen af landtpastorers ledamotskap i konsistorierna, men derjemte lemnat valfribeten nästan helt och hållet åsido. En reservant, lektor Johansson, framställer ett 1