DE MW WERE SÄ ROM 20 VKL Läiroverksfrågan. I Vi hade ämnat icke störa den nedsatta skolkomitn med några anmärkningar rörande läroverksfrågan, utan hellre spara dessa tills vi en gång få en mera speciell anledning dertill af komiterades eget betänkande, hviliket vi förmoda skall blifva tillgängligt för allmän kritik ivnan regeringen fattar något nytt beslut i frågan, såvida man ej framgent äakttager samma bemlighetsfullhet som förut på senare: tider egt rum i afseende på behandlingen af undervisningens angelägenheter, i hvilket fall kritiken närmast förbehålles för enblifvande riksdag. Då emellertid främmande röster låtit förnimma sig, dels i Svenska Tidningen, dels i våra egna spalter, med synbar afsigt att af komiten blifva hörda, kunna vi icke underlåta att, äfven å vår sida, till allmänhetens, om ej till komitens, upplysning meddela åtminstone så mycket som behöfves för att veta på hvilken punkt frågan rätteligen befinner sig; — måhända skola vi efterand få tillfälle att något närmare ingå i en eller annan detalj af ämnet. För frågans utredande, sådan vi -för oss uppstält densamma. är nödvändigt att gå tillbaka till 1847—1848 års riksdags beslut i ämnet. Detta beslut är nemligen att-anse såsom sjelfva grundvalen för allt senare organiserande af våra elementarläroverk; och så länge detta beslut eger gällande kraft — såsom ännu tillsvidare är, och vi hoppas framgent skall blifva förhållandet — äro de gränser temligen noga bestämda, inom hvilka regering eller läroverkskomitå eller hvad annan auktoritet, som har med skollagstiftning eller förslag till skollagstiftning att göra, kan — lofligen — röra sig. Det var genom de deri innehållna bestämmelserna som, efter så långa förutgående strider, de gamla språkens uteslutande berravälde i skolorna omsider definitivt störtades och plats bereddes äfven för moderna läroämnen. I samma ordalag, som förekomma i rikets ständers underdåniga skrifvelse till K. M:t af den 20 Oktober 1848, ba det ifrågavarande beslutet så, a) att et å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till elementarläroverken ökas med 90.000 rår; 5) att elementarläroverkens-å stat uppförda tillgångar, tillsammans med den statsinkomst, som bildas genom skolafgifterna, användas till berörde läroverks slutliga reglering på följa.de gruwMer och vilkor, nemligen (bland annat, som rör skolafgifterna, lärarnes löner m, m.) att sifrån och med den dag, då den nya afiöningsstaten träder i verkställighet, skall vid hv .rt särskilt elementarläroverk meddelas så fullständig undervisning i. de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som läroverkets omfång medgifvern. (Vi hafva särskilt utmärkt de ord, på hvika vi vilja bedja att få fästa läsarens synnerliga uppmärksamhet.) Så kort detta beslut i de anförda punkterna än är, fastställer det likväl två grundväsentliga principer i afseende på ordnandet af svenska elementarläroverket, nemligen 1) att elementarläroverket aldrig kan få sönderfalla i särskilta klassiska och särskilta realskolor; emedan fullständig realundervisning skall meddelas vid hv it särskilt elementarläroverk,; 2) att omfånget eller fullständigheten af denna undervisning icke får inskränkas af någonting annat än läroverkets eget omfång,, hvilket åter närmast torde kunna bestimmas efter klassernas antal. Till närmare definierande af meningen utaf riksdagsbeslutet bör erinras derom, att det var vid den ifrågavarande riksdagen som statsrådet Sil!verstolpes till staterådsprötoskollet afgifna förslag till skolordning meddelades ständerna, och att detta förslag, upptagei såsom enskilt motion af hr Sundler i borgareståndet (med hvilken flera andra ledamöter instämde), egentligen utgjorde den sammanhållningspunkt, omkring hvilken det (i skolfrågan) liberala partiet förenade sig. I statsutskottets utlåtande lyder ock det ofvan anförda vilkoret så, att ,ifrån och med den dag. då den nya aflöningsstaten träder i verkställighet, skall vid hvart särskilt elementarläroverk sådan fullständigare undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen meddelas, som för detta slags läroverk afses i det förslag till skolordning, hvilket finnes statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden vidfogadt, utan förbindelse för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken. I det åberopade statsrådsprotokol; let (af den 9 November 1847) framstäldes åter, såsom allmän grundprincip, att man borde söka så inrätta de offentliga läroverken, att de olika anspråken på bildning, för så vidt frågan är om elementarkunskaper, må i möjligaste måtto kunna fyllas i gemensamma läroverk och genom gemensam undervisningn. Dessa uttryck lemna intet tvifvel om rätta syftet och naturen af den märkliga reform af våra elementarläroverk, som tillvägabragtes gon 1847—1848 års riksdag. Följande året, en 6 Juli 1849, utkom, under statsrådet Genbergs förvaltning af ecklesiastikärendena, det kongl. eirkulärbref,genom hvilket full bekräftelse gafs åt ständernas beslut. Detvenne egentligen vigtiga punkterna i detta bref äro: 1) valfrihet från de gamla språken, 2) föreningen af apologistoch lärdomsskola till eti RT läroverk, achvari meddelasi alla em tillh rande ämnen, och med ofvan medgifna valfrihet, så fullständig undervisning. som läroverkets omfång medgifver., Genom