fa och heliga seder wmot ohistoriska Hteorier? ag har hört dem, dessa omstörtningens apostlar, tvifla på den kejserliga encyclopediens säblima sanningar; jag. har hört dem ställa en mensklig och fåfäng .vetenskaps satser. emot ord af himlens son! Ja, ännu. nyligen vågade de upprepa sina gudaförgätna hädelser ända. inför hans heliga tron. De talade, desså vånsinnige, utan att rodna, om Gud vt hvad för en vätskornes jemnvigt, och väpnade med en karta af Pi-po påstodo desig vilja matematiskt bevisa att slussarne kunde öppnas utan vida De vågade till och med — så långt har det gått i Kina! — åberopa främmande. folks exempel, och kalla detta erfarenhet! Men himlens son är sit folks välgörare, han vet att bevara förfädrens vishet. Han har lärt dessa oroliga hufvuden att andra län ders vetenskap och erfarenhet ej angår Kina och at! risfältens öfversvämning ej beror af fysikens, utav af styrelsens lagar. De kejserliga bödlarne hafv: nogsamt visat dem att det ej finnes absoluta principers, ej eviga lagar., som kunna tillämpas på all: jordens floder, och att vattnets lopp beror af tidsförhållandensaf odlingssättet, af folkens karakter, a historiska trfägaper och af furstarnes behag. Jag kan eft än skratta nu då jag nedskrif: ver dessa ord,-men sannerligen, då jag hörde dem. var jag helt allvarsäm. -Stegel och hjul äro verkli gen dräpande skäl, och mandarinens sista ord kommo håren att resa sig på mitt hufvud. Men ha var i sjelfva verket en godsint man och jag hade ce bedömt honom orätt. Nöjd med att-hafva skräm mig och öfvertygad om att jag ej mera skulle blan da mig i regeringens åtgärder, bad han mig artig: att stanna qvar till. middagen. Vid bordet visade han sig som en förträfflig värd, och jag förlät honom derföre gerna hans administrativa bockar och förak: för fysiken. Vi träffades sedermera ofta, men talade aldrig mer om risfälten och öfversvämningarne Och ehuru torkan fortfor och de arma invånarne i Pi-po decimerades af hunger, drog jag aldrig på munnen vid hans. högljudda exklamationer om himlen: son och om det lyckliga kinesiska: folket som på hvarje steg omhuldades af regeringens outtröttlig: omsorg. Endast en gång, då den förträfflige gubben hade tittat litet för djupt i glaset och tvungit mig. at: göra sig besked, talade vi om nationalekonomi. Mer denna gång gälde det ej Kina. Jag hade tagit mer mig en fransk journal, och han bad mig öfversätt: derur. Den artikel, han pekade på, handlade on Imissväxten i Europa. Det var en lärd afhandling som med kraft tillrättavisade desse ytlige drömmare hvilka i framåtskridandets och frihetens missbrukad: Inamn våga angripa de välberäknade spanmålsförbuden under missväxtår. Jag läste med värma och öf vertygelse, jag gjorde min värd uppmärksam på hele styrkan i journalistens bevisning och på dårskaper att under sådana förhållanden öppna gränserna, mec risk att äfven den sista spanmålen föres ur landet Jag tadlade skarpt desse okloke teoretiei som; byggande på en inbillad nivellering af varuprisen, på er naturlig jemnvigt mellan tillgång och efterfrågan vilja göra en nations oundgängligaste nödtorft beroende af osäker konkurrens. Mandarinen åhörde mig småleende och tummade betänksart om knappen p: sin mössa: I sanning, kuriösa herrar, pi fransmän, sade han; för några dagar sedan skrek du som ra: sande, och med fara att blifva spetsad, mot Him lens son, för att han ej öppnar dammarne i Pi-po. och nu finner du det sideles i sin ordning att Him lens-son i ditt land tillsluter sädens dammar. Finnes det ej äfven hos eder den, som påstå: att säder strömmar dit der den bäst: betalas och att den ntländska tillgången bör ersätta hvad som brister inom landet, liksom du sade om källorna omkring Pipo-dalen? Jo, jo, jag ser nog att också du bär vördhad för fädernas visdom och att i er kejserliga em cyelopedi. finnas reglor för sädeshandeln. Läser mat ej der verser sådana som: När du behöfver säd, stäng hamnarne igen, Och hindra handeln blott, så hemtar man. dig den. Jag anmärkte att liknelsen var alldeles opassande Jag försäkrade att hos oss finnes hvarken en Himlens son eller en kejserlig encyclopedi. Jag före stälde honom att spanmålscirkulationen på intet sätt liknade vattnets fall, att man ej kunde jemföra ma: gens olika behof med höjder beh dalar, ej mennisko: med liflösa ting; men han påstod envist att det vore allt samma sak. För att ej reta honom lät jag det blifva dervid; men föresatte mig att, en gång hem: ma igen, skratta godt öfver kinesarne och deras systemer