f Bland de frågor, i afseende på hvilka rikets ständer af regeringen äskat en närmare utredning till nästa riksdag, är den om embetsverkens organisation en af de mest måktpåligande, Ehuru sammansättningen af den komit, åt hvilken denna sak blifvit öfverlemnad, icke ger anledning att hysa stora förhoppningar om ett blifyande resultat eller ens om någon allvarligare tanke hos regeringen på en mera omfattande reform i detta hänseende, bör frågan så mycket mindre lemnas ur sigte, som den i alla händelser vid nästinstundande riksdag till följd af omständigheterna måste bli en af de frågor, som tilltvinga sig den största uppmärksamhet, och med hvilkas lösning man måste gripa sig an på skarpt allvar. Vi-ha haft den förmånen att få del af en uppsatts, gjord af en för icke längesedan afliden högre embetsman och hvari den insigtsrike, talangfulle och r1eformälskande författaren utkastat en — plan till reorganisation af embetsverken. Vi meddela denna. uppsats härnedån; och :då dess längd icke lemnar oss utrymme att i dag till densamma foga några anmärkningar och betraktelser, skola vi en annan dag dertill återkomma. f Utkast till en Mad för styrelseverkens , röorganisation. Detta ämne är af synnerlig vigt; ty deraf beror i väsentlig mån huruvida statsförvaltningen erhåller den ändamålsenliga gång, som leder till både det allmännas och de enskiltas gagn. I afseende å kollegierna har klagan länge varit förd öfver vidlyftigheten och långsamheter uti der förekommande ärenders handläggning, hvaraf framkallats en temligen allmän opinion om behofvet af en sådan förändring 1 dessa verks organisation, som, med mindre personal, kunde föranleda mera raskhet i ärendenas gång. Att orsaken till denna klagan är grundad, kan icke bestridas; men derest förhållandena med sakkännedom och noggrannhet undersökas, skall det likväl visa sig att den icke så mycket är en ovilkorlig följd af den kollegiala institutionen, som fastmera och till hufvudsakligaste delen af den utveckling densamma erhållit genom de vanor som insmugit sig.och slutligen, hos många deruti Uppammade, förvandläts snart sagdt till trosartiklar, hvaruti förändring ansetts icke kunna ifrågakomma. -Berörde anmärkning är den mest i ögonen fallände och således allmännast; men dock ingalunda den vigtigaste, ty denna ligger, efter vår öfvertygelse, .deruti, att kolegierna, ehuru utgörande de: egentliga förvaltningsorganerna, stå snart sagdt helt och hållet isolerade ifrån regeringen, med hvilken. de icke hafva annat direkt samband, än genom skriftyexling. ;Derigenom hafva, de förstelnat till endast verkställare af gifna föreskrifter, och regeringen, -som af .den der samlade erfarenheten af de brister, som förefinnas, borde erhålla ledning för de åtgärder, hvilka tid efter annan af omständigheterna påka!las;-så framt-statsförvaltningen skall fortgå med tidsenlig utveckling, kan deraf sällan draga förde! annorlunda än genom tillfälligtvis infordrade utlåtanden. Af förstnämde förhållande har ock föranledts. behofvet att i de flesta fall inhemta kollegiernas officiella yttranden, och det derigenom uppkomna remisssystemet hår sedermera fortgått och utvecklat sig alla grader igenom; så att: hvarje förvaltnings afdelning ansett sig föranlåten att, i alla möjliga frågor, inhemta underlydandes skriftliga utlåtande, samt ingen tilltrott sig handla: på egen hand; hvilket system är en af de väsentligaste orsakerna till långsamheten iärendenas gång. Departementschefernas verksamhet blifver sålunda hufvudsakligen inskränkt till beredande af de föreskrifter, som gjorda framställningar påkalla, och de ega föga tillfälle att vaka öfver deras ändamålsenliga utförande, hvarpå dock icke mindre vigt ligger. Frågan om styrelseverkens organisation bör derföre, om något verkligt gagn för staten skall vinnas, icke blott inskränkas till en eller annan jemkning i personal och aflöning, som flera gånger förut egt rum, men, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, icke förändrat något i hufvudsaken, utan företagas i sammanhang med pröfningen af ett bestämdt system fir statsförvaltningens limpligaste ordnande. Då denna förvaltning bör utgå ifrån och bestämmas af regeringen, som dervid skall verka genom sina organer; vederbörande auktoriteter, måste man således, efter vår åsigt, ordnarden uppifrån och nedåt, samt -fördenskull. först göra sig reda för, huru denna verksamhet på ändamäålsenligaste sätt skall grundläggas och åstadkommas. Deraf bestämmes då sjelfva principen för embetsverkens organisation, som utgör. första frågan. Den åndra blir sedermera, huruvida och i hyad mån någon inskränkning-i nuvarande koHegier och förvalt nihgsverk eller deras persona! kan och bör tills vägabringas; och i afseende rå blir en annan ordning till viss grad af nöden, ty dess afgörande beror bufvudsakligen utaf mängden och beskaffenheten af de ärenden,.som komma att tillhöra hvarje förvaltningsatdelning, samt huru de böra bebandlas och ifrån den ena till den andra af dem fullföljas. Af dessa särskilta frågor är det endast den förstnämda som utgör föremål för denna Jilla uppsats. hvilken dock endast åsyftar att i möjligaste korthet antyda de hufvudgrunder vi tro böra följas. För vinnande afen: kraftig, driftig och konseqvent genomförd förvaltning är det, efter vår åsigt, oeftergifligen nödvändigt att hvarje detiartementschef blifver verklig chef för sin