TVENNE FAMILJEMÖD RAR, AF Fav M. S. SCHWARTZ.) Jenny såg ioke upp, hennes händer darrade, och -hon sade med något osäker röst: Det säkra är, att baron Fritz har upphört att besöka Rönby. Och skälen, dem ha icke Jenny gissat, utan måste söka förklaringen till mitt uppförande i ett frieri. Det var något i toner, som ljöd förunderligt i Jennys öron. För en stund sedan insåg jag ett af skälen. Alfhildas far? hviskade baronen. Men, Jenny, det gifves ännu ett, kanske ännu mäktigare. Och det är? Behöfver jag säga det? O, Jenny, huru olika är det icke nu emot förr! Det är blott jag som är densamme. Är ni verkligen densamme ? sade Jenny nästan hviskande. AG Nej, icke en gång jag är hvad jag var för ett år sedan. Huru mången bitter stund, huru många qval hade ni icke besparat mig, om ni då sagt mig allt hvad ert hjerta kändel Det gjorde jag., Jennys kinder brunno i purpur. Nej, Jenny, nej! sade baronen i det han lutade sig närmare och hviskade med en egen vibrerande röst: Hvarföre icke säga mig att ert hjerta var fästadt vid doktor Bergström? Ö, ni hade då med ens beröfvat mig allt hopp!i : Jenny såg hastigt upp. Det frimodiga och öppna i hennes sätt återvände, och hon fästade ögonen på baronen, likasom hon velat låta honom skåda in i sin själ. Om mitt hjerta varit fästadt vid någon, hade jag äfven sagt er det. Detta borde baron Fritz, som känt mig från bardomen, vetat, ) Fe Aftonbladet n:r 200-—213, 215, 216, 218—223; och 225—244.