Till Redaktionen af Aftonbladet. Geneve den 30 September 1858. Centralkomitån för evangeliska allianser franska äfdelning, hvars funktioner för det ti år utöfvas af Geneves komitå, vänder si; er hedervärda tidning för att söka inom Sve göra bekant det smärtsamma intryck, som d evangeliska alliansens alla vänner erfara öfve de nya handlingar uf religiös intolerans, sor för icke längesedan egt rum i ert fäderneslanc r 1853 hade våra företrädare i Paris vänd sig till H. exc! inrikesministern i Sverge fö att åberöpa samvetsfrihetens grundsatser emo de lagar, hvilkas tillämpande ledde till verk liga förföljelser i afseende på dem bland Sver ges protestanter, hvilka skilde sig-från stats kyrkan. Vid samma tid höjdes många andr föster från :de länder, som tala franska språ ket, och särskilt från evangeliska alliansen allmänna konferens, för att beklaga förhållan den, så föga enliga med evangelii anda, och för att anhålla hos svenska regeringen, at den i de protestantiska grundsatsernas nami måtte sätta en gräns för sådant. Pet var så ledes med lof till Gud och erkänsla för H. M konungen; af Sverge, :som en mängd franske kristna såg er regering söka ilagarne rörande religionen åstadkomma en partiel mildring af de stränga stadgarne emot dissenters. Mer huru stor var icke deras ledsnad, en känsla, som vi våga säga allmänt delades af hela vestra Europa, då Sverges ständer vägrade att samtycka till någon åtgärd, åsyftande en mildring i nu gällande lagstiftning. Sedan denna tid har en åtgärd af synnerligt märkelig art — den dom nemligen, som af hofrätten i Stockholm den 12 sistlidne Maj afkunnades emot sex qvinnor, hvilka förklarades skyldiga till landsförvisning och förlust af medborgerliga rättigheter, emedan de omfattat katolska läran — på det smärttammaste sätt sårat våra öfvertygelser. Om vi såsom pa kristna beklaga den villfarelse, varuti dessa sex personer hafva råkat, om vi å en annan sida medgifva, att en regering kan ha skäl att vara på sin vakt emot romerska kyrkans grundsatser och anspråk, så hysa vi icke desto mindre den fulla öfvertygelsen, att ingen bör straffas för sina religiösa öfvertygelser, och att staten icke kan förbjuda någon, eho det vara må, att hembära Gud den dyrkan han finner enlig med sin tro, så snart moralen och den allmänna ordningen deraf icke störas. Vi ha svårt att fattashuru: ett helt. och hållet protestantiskt land. ännu. kan betjena sig af samma vapen, som Rom -använder att försvara sitt välde, och huru detta land sålunda kan i tillämpningen bryta emot reformationens egen princip, som består uti ett fritt och individuelt anslutande till den heliga skrifts läror. : Öfvertygad härom, kan evangeliska alliansen, som redan höjt sin stämma . till förmån för protestantiska separatister, icke bibehålla tystnaden vid :denna nya emot samvetsfriheten stridande handling, som nu drabbat katolska separatister. Alliansen förenar sig med de talrika protester, hvilka från alla håll i Europa låtit sig förnimmas, för att afgifva en ny och enträgen adress till-Sverges folk och ständer, i ändamål att be dem: reformera en så föga liberal lagstiftning samt erkänna samvetsfrihetens princip. Alliansen vågar broderligen bedja svenska presterskapet att undersöka, huruvida det icke snarare förminskar än befäster religionens inflytande, då mani verldsliga lagens arm söker ett stöd, som ej står att finna annat än i menniskornas hjertan, medelst evangelii verkan. Hon besvär Sverges lutheraner att undanröja denna! anledning till förebråelse emot alla protestanter, den nemligen, att ännu hafva bland sina bröder i Skandinavien en kyrka, som man med skäl kallat förföljande. Evangeliska alliansen skall välsigna den dag, då dessa önskningar varda uppfylda. J. Adrien Naville, president. LL. Gaussen, pastor, vice president. Ch. Barde, pastor, vice president. Merle d Aubigne, teol. doktor. C. Malan. E. Guers, pastor. Derby, pastor. Coulin, pastor. A. Eymar, pastor. J. F. Demole Pelet. Alex. H. de S:t Georges. J. D Espine. Lombard, doktor. Marc DEspine, doktor. W. FPurretini. Henry Dunant, sekreterare. Th. Necker, sekreterare.