STOCKEGLM den 20 Okt. Den, som under senare tider följt med utlandets periodiska litteratur, har det ej kunnat undfalla. huru Sverges kyrkliga förhållanden blifvit föremål för en uppmärksamhet som man der tillförene .endaåt sällan och tillfälligtvis egnat detta ämne. Att denna upp märksamhet föranledticke blott opinioner, utan ock opinionsyttringar, som ingalunda visat sig vara af den smickrande art; som den hyllning, hvilken fordom en och annan tyskteolog, hänförd af vår kyrkas fästa aristokrätiska sammansättning, deröfver uttalat, är en företeelse, som naturligtvis j kunnat vara behaglig för prelaturens förkämpar inom vått land, och denna obelåtenhet har ock nyligeh gifvit sig luft i ett sorgeuttryck från det-universitet, hvars teologiska fakultet renast och mest oförbehållsamt bland oss representerar den högkyrkliga andan. : Kan mån tilerkänna utlandets nu vanliga omdömen om sv nska kyrkan något verkligt värde eller af dem draga någon nytta? Så lyder öfverskriften på en artikel, som upptager hela Julihäftet. af. Svensk Kyrkotidning. Uti denna artikel får man till en början veta, att utlandets omdömen öfver vår kyrkas närvarande tillstånd icke härleda sig från någonting annat än det inom landet rådande politiska (?) och religiösa missnöje, hvilket gifvit främmande nationer mörka, vanstälda bilder af vår ställning, och att sålunda utlandets opinion varit helt enkelt tillveikad här hemma, hvaraf den slutföljd drages, att berörde omdömen dj kunna ega något positivt. värde. Men kan hända — frågar derpå: helt : oväntadt Svensk Kyrkotidning — äro likväl de nu i utlandet spridda beskrifningarne på och omdömena om ställningen i svenska kyrkan icke så orättvisa, som här ofvan blifvit förutsatt? Förf. skyndar likväl att till sina läsares lugnande och stadiga bibehållande vid den tron, att allt står anska väl till, besvara den något oförsigtiga rågan med en hänvisning till den reformerta och katolska bekännelsernas nyare -periodiska litteratur, och försäkrar, att en närmare bekantskap med denna skall stadga deras öfvertygelse i ämnet. För att nu bibringa en dylik öfvertygelse, företager artikelförfattaren sig att referera och granska tvenne i Revue. des Deux Mondes redan i fjol förekommande uppsatser, den ena af hr Trottet;den andra af hr Saint-Ren Taillandier. Den förres teckning af Sverges kyrkliga förhållanden; det inom vår kyrka rådande sätt att behandla saktämenterna, predikandet, kristendomsundervisningen m. m. förekommer Svensk Kyrkotidning lika falsk och obillig somshans försvar för metodis: men, separatismen, baptismen, .och7 hans sätt att-endast i--den--religiösa rörelsen vilja se vår kyrkasgoda sida: Någon egentlig vederläggning af hr Trottets uppgifter söker man deremot här förgäfves. Hr Taillandiers artikel; som -företrädesvis sysselsätter sig med en öfversigt af den behandling som den religiösa frågan vid riksdagen. undergått, refereras likaledes utan vederläggning. Man ansåg -troligen tillräckligt att endast anföra sådana styggelser som -hr Taillandiers kritik öfver de föredrag, som -höllos af general Lefrån, domprostarne Knös och Bring, hr N. Tersmeden m. fl, den. franske författarens ännu hårdsmältare lofordande af hr G. Cederschiöld samt den ohyggliga definition han gifver på Sverges lutherska kyrka, den han nemligen kallar:en klerikal oligarki o. 8. V. Det förekommer oss till en början märkligt och ganska-betecknande att, då en svensk teologisk tidskrift företager sig att upptaga och besvara utlandets omdömen om svenska kyrkan, den härtill företrädesvis väljer tvenne redan årsgamla uppsatser af enskilta litteratörer, i stället för att söka finna ett svar på den mäktiga stämma, som nyligen låtit förnimma sig från nästan alla Frankrikes protestantiska .konsistorier och pastorer, såväl luther? ska som reformerta, och derjemte upptaga den handske, som af Englands mest upplysta statsmän och representanter af protestantiska kyr: kosamfund blifvit kastad emot den inom svenska kyrkan -herrskande):förföljelseanda: Och då vidare Svensk Kyrkötidning förmenar, att hr Trottet för sina uppgifter ej begagnat andra -källor än sekternas. periodiska Jitteratur, likasom hr Taillandier å sin sida hemtat sina kunskaper från tyska tidningars ur Aftonblat det lånade artiklar, så synes den värde publi: cisten hafva förgätit, att de nämda författarne, lika litet som massan af opinanter inom Frånk: fike och England, behöft göra sig så mycket besvär eller ösa tr misstänkta källor, då de haft-att tillgå Tent officiella handlingar, hvilka till fullo bestyrka dessa för Kyrkotidningen så missijudande opinionsyttringårs — Ochdå hr Trottet här erhåller en särskilt tillrättavisning för det han vågat yttra sig om den -teologiska undervisningen vid de svenska universiteterna utan att sjelf ha besökt Lund, så synes man ha förbisett; att den periodiska skrift, som väl bör anses uttrycka der: varande teo: iogiska fakultets åsigter, är spridd äfven utom Lund, och att för öfrigt, likalitet som den vet: girige behöfver resa till: Rom för att få reda på den i Rom rådande skyrkliga anda, han har af nöden en, resa till Skåne för att för: nimma en fläkt af. denfrån Lund utgåendeå nylutheranismen. I Såsom ett prof påhuru protestantiska prest: män i Frankrike betrakta det senaste exemi plet af svensk intolerans vilja vi anföra föll jande ur en predikan, håken den tl sistlidnd Maj i en af de pro:estantiska kyrkorna i Paris af: iden berömde pastor 4. Coquerel; i och se: dermera utgifvenpå trycket under titel Le tradition. protestante ;: : Det gifves — jag måste erkänna det, I