(Insändt.) Till vederbörande hemställes vördsamligen, om det kan vara med rättvisa och billighet öfverensstäm mande att låta lärarne vid statens s. k. pedagogier ännu längre vänta på den, jemförelsevis med lärar nes vid de öfrige läroverken obetydliga lönetillökning som rikets sist församlade ständer dem tilldelat. Insändaren af dessa rader innehar i årlig lön 400 rdr bko, för hvilken han icke allenast tjenstgör flera timmar i veckan ån hans gelikar vid det inom samma stift belägna högre läroverket, utan tillika är pligtig att undervisa i alla de ämnen, som förekomma .vid statens allmänna elementarläroverk, med undantag af de grekiska och hebreiska språken. Hvad hade varit billigare än att den ensamme läraren, hvars kall i samina mån måste vara tyngre, som han icke har någon; Som delar med sig detsammas möda och ansvar, och som för: sin befattning aflagt samma kunskapsprof sont hans mera lyckligt lottade embetsPröder vid det högre läroverket, äfven fått åtnjuta samma förmåner som desse, eller att se sin lön öka: med hvart femte år, till dess han uppnått den föreskrifna högsta lönegraden, 2500 rdr rmt. Men då nu rikets sist församlade ständer, af mer eller mindre förklarliga orsaker, fannit för godt att annorlunda besluta, så uträttas ingenting med klagan, utan få vi såsom förut nämdt blifvit, endast ödmjukligen an hålla, att skyndsamligen utbekomma den lilla tillökning, som blifvit oss beviljad, erinrande, att snar hjelp är dubbel bjelp.