Tyr BEER SERNER ES AR SLAT IRMA TAS IS UCTOGAUE: Tul Redaktionen af Aftonbladet. Då redaktionen benäget öppnat sina spalter för en för de flesta kanske ointressant, dock ej onyttig polemik, torde äfven till den uppkastade frågans utredande få införas nedanstående gensvar: Att Aftonbladets musikreferent dömer öfver hvad han ej känner, bekräftar sig af hans benägna yttranden om insändatens för ref. fullkomligt obekanta person; ty ej kan den gendrifna uppsatsen ge skäl till sådana omdömen om sin författare. Men att ref. känner, d. v. 8. citerar, Beaumarchais mening om Figaro, derpå har han gifvit ins. svart på hvitt. Huru är det. dock möjiligt att så tanklöst skrifva af? Låtom oss helt enkelt, hr ref., upplösa den citerade satsens delar: Det heter nemligen säger ref. (med afseende på den skådespelares uppgift, som skall utföra Figaros rol:) Sil y voyait autre chose que de la raison, assaisonnge de gaite et de sa illies ...5) En god aktör skulle alltså i Figaros rol sc endast raison, och detta raison skulle han uppstufva med en glädtig och bitande uppsluppenhet. Och hvarigenom skulle han förnedra rolen? Fil y mettait la moindre charge, il avilirait un röle que le premier comique (märk komiker) ... När en komiker chargerar, menas dermed att han slår öfver åt det tragiska hållet? Tvärtom. när en komiker så strängt anbefalles att ej på minsta sätt chargera, sedan nyss blifvit erinradt att hans rol är en karaktersrol (raison) till hvars fullständiga uppfattning han måste höj. sig för att kunna en saisir les nuances multipheesn, tyckes verkligen vara nog sagdt för att förbjuda en utan nuancer fortgående glädtig och skalkaktig uppfattning af Beaumarchais! Figaro. Vidare vill ins. tillåta sig påpeka det full komligen okritiska i att som bevis på en rols karakter anföra — första repliken. Ref. ve: mer än väl, att ins. ej behöfver gå långt fran: i texten för att i en annan replik af Figar finna mycket revolutionära saker. Och denne kärntyske Schmidt sedan! Skulle det vara en möjlighet att han, om och ej sjelf tänkare, dock ur en fransk författar: kunnat hemta det förfärliga omdömet om det typiska i Beaumarchais roller? Så är det verk ligen: On a pu dire, quil (Beaumarchais) avoipar Figaro donn le signal et le programm: de la Revolution säger en af de senaste fran ska litteraturhistorici ) och före honom mång hans landsmän; och hvad härmed menas ka: ej historiskt vara ref. obekant, om det ock ä: det estetiskt. Ref. yttrar sig ock om Mozarts aningar. Som hvar man vet, var ej Mozart, som Beau marchais, en politisk profet, och ingen revo lution hade ännu utbrutit när operan Figa ros Bröllop första gången gick öfver scenen. Men — tyckte icke ändå de goda Wienerboerna att musiken var dem för tung, för allvarsam, för mycket känslig — för att vara er operacomique; och pjesen gjorde derföre in gen lycka i början. Ins. hoppas emellertid ha tillräckligt moti verat sin åsigt: att Beaumarchais Figaro för nedras, om deraf göres en jemt skrattande lu stigkurre; Figaro har passioner ; och Mozart: musik förbjuder honom ej att uttrycka de a Beaumarchais anbefalda nuances multipliges hvaribland ins. icke . tvekar att äfven räkn: — illska. Reservation emot öfverdrifter behöfver väl ej inläggas, då ins. försäkrar at han menar hvad han säger, hvarken mer el ler mindre. X. ) Geruzez, Hist. d. 1. Litt. Frane. Paris, 1852 (6 å förrän Schmidts verk lemnat pressen). (Ins. not.) ) Vi anmärka här, att insändaren, hvars uppsats v meddela med diplomatisk noggrannhet, efter orde raison i citatet inskjutit ett komma, som icke fin nes uti vår referents citat, och som något terd: förändra: meningen. Red:s anm. 7 ERE Till Bedaktionen af Afionbla2et. Med anledning af den i Aftonbladet n:ris 234 gjord: anmärkning om det i Svenskt Biografiskt Lexikon, ny följd, använda gammalmodiga papperet, anhålle, förläggaren till detta verk att få erinra och upplys: följande : Det är bekant att aflidne professorn W. F. Palm blad var på en gång en af de verksammaste med arbetarne i det nyss afslutade Biografiskt Lexiko öfver namnkunnige svenske män, och detta verk: arsprungliga förläggare. Lika bekant torde vara åtminstone för alla som stått i närmare beröring med Palmblad, hans förkärlek för det förhand-gjorda pap peret, hvilket han föredrog för det nymodiga maskin apperet i alla de fall, der det gällde sådana böcer som icke blott läsas för en gång och sedan läggas å sido, utan som både en och flera gånger genomläsas samt fortfarande begagnas för efterslagning För dem, som icke närmare känna detta förhållande. torde det vara nog att hänvisa till yttranden i flers Palmblads recensioner — såsom t. ex. i tidskriften Frey, årgången 1842, 2:dra häftet, der han i en rec af Passows grekiskt-svenska lexikon, utg. af Gumzlius, uttryekligen framhåller såsom en förtjenst att ördboken är tryckt på förhandgjordt papper, således ieke på det för mycken nötning underkastade skrifter otjenliga maskinpapperet. Professor Palmblad delade denna förkärlek — eller fördom, i fall man så behagar — med ganska många utlandets -ypperste lärde och bokförläggare; och onekligt är, att det förhandgjorda papperet, tillverkadt af oblandadt linne är vida fastare och varaktigare än det af bomullsiump tillverkade och till ytan grannare maskinpapperet, särdeles under förutsättning att hvarje bok före bindningen planeras. Att professor P. sålunda för Biografiskt Lexikon öfver namnkunnige svennske män ogerna ville afstå från bruk af det papper han ansåg tjenligast, är gauska förklarligt; likasom att bestämmandet härom öfverläts åt honom, äfven sedan förlaget öfvergått till annan person. pt Det Svenskt Biografiskt Lexikon, hvars första bana nyss blifvit anmäldt, är visserligen ett sjelfständigt verk, men angifver sig äfven såsom ett supplement till Biografiskt Lexikon öfver namnkunnige svenske män. Det faller sig då temligen naturligt att format och papper böra vara lika som i det föregående verket. Att detta hos nuvarande förläggaren icke härrörer af någon dig förkärlek för det gammalmodiga, som gerna må. försvinna, torde af andra från hans ofticin utkomna böcker nogsamt bevittnas. Att valet af papper ej heller, hvarken hos honom ller hos framl. professor Palmblad, härrört af någon tidig sparsamhet, kan bevisas deraf, att detta slags papper, alltid dyrar än jemförligt maskinpapper, i i A Rs UP oder —-ÖÅ — ss PmA4ner