STOCEHOLM den 14 Okt. Om det sätt, hvarpå valordningsfrågan vid sammanträdet nästa lördag skall behandlas, borde icke vara mer än enda mening, i fall man ville på en gång hålla sig inom gränserna af det som enligt grundlagen kan och får ske och tillika förfara i något slags konseqvens med det behandlingssätt, som frågan redan undergått. Saken är alls icke tvetydig och invecklad; men det ligger naturhgtvis i deras intresse, som äro fiender-till den enkla röstberäkningen, att framställa frågan såsom ytterst svårlöst och tala om de flera alternativer för behandlingen; som nu förete sig. Vi skola i största hast skärskåda dessa olika alternativer, för att se till, huruvida det är möjligt och tänkbart att man vid ärendets behandling nu skulle kunna med något anspråk på laglighet och konseqvens beträda en annan bana än den man en gång med full laglig befogenhet, och utan att, någon protest deremot afhörts, här beträdt. Dessa påstådda alternativer för behandlingssättet äro följande: 1. Att låta frågan om den blifvande valordningen afgöras genom klassernas e ektorer. Sådant vore emellertid grundlagsstridigt, emedan grundlagen icke vet af andra elektorer än de, som efter utfärdad riksdagskallelse utses för att välja riksdagsmän, och emedan det i 14 8 riksdagsordningen heter, att det är de valberättigade som sjelfva skola om ändring öfverenskomma. 2. Genom klasserna sjelfva. Detta kan icke heller gå för sig, dels emedan en valordning då först måste finnas, som bestämmer de nytillkomna klassernas förhållanden till de gamla, och till att helt enkelt oktrojera en sådan valordning saknar magistraten hvarjeskymt afmakt och befogenhet; dels emedan frågan redan blifvit öfverlemnad till samtliga valberättigade, och då dessa i enlighet med grundlagen fått öfverenskomma om att en förändring skall ske, böra de äfven ovillkorligt öfverenskomma om förändringens beskaffenhet. 3. Af samtliga de valberä tigade efter beloppet af. hvars och ens stadsutskylder. Detta alternativ kan icke heller med något sken af rimlighet komma i fråga, då det dels skulle innebära ett tillbakagående i stället för ett framsteg, emedan uti hufvudstaden i dessa angelägenheter hvarje valberättigads röst hittills gällt lika, och dels magistratens ordföranden vid öppnandet af.den sammankomst, då frågan först till behandling företogs, förklarade att afgörandet af frågan om förändring i valsättet skulle ske efter enkel personlig röstberäkning, emot hvilken, förklaring så litet förspordes någon protest eller ringaste missnöje, att tvärtom denna princip utan någon invändning tillämpades så väl vid den första som vid den andra sammankomsten, så att med enkel röstberäkning så väl afgjordes at en förändring skulle ega rum, som äfven utsågs en komit, som skulle utarbeta och för samtliga de valberättigade framlögga ett förslag huru genom den beslutade förändringen förhållandena lämpligast skulle kunna ordnas. terstår sålunda endast det fjerde förfaringssättet, såsom det enda lagliga och rimliga, att nemligen fortfarande låta saken behandlas och afgöras af samtliga de valberätigade med enkel personlig röstberäkning. Huru påtagligt detta än är, fortgå dock försöken från ett visst håll att inbilla folk, det frågan är så kinkig och tvetydig, att hela ärendets behandling måste uppskjutas, hvarvid. man naturligtvis tänker att den som vinner tid vinner allt. Fastän det är föga uppbyggligt, kan det dock på visst sätt vara roligt nog att se, huru Svenska Tidningen vrider sig och våndas såsom en orm i en myrstack, för att hopsätta svårigheter och ovissheter, der inga sådana finnas, huru litet nogräknad hon är i valet af medel, då hon, för att söka borttrassla frågan och derigenom om möjligt bereda någon utsigt för sina åsigter, käckt och ogeneradt bedömer samma myndigheter, personer och förhållanden ena daåå så, den andra helt olika, allt efter som et passari stycke, huru hon äflas att framställa såsom stridande mot grundlagen hvad som är fullt enligt med densamma, hura hon fnyser åt de komiterades betänkande, men myser åt sina egna gudomliga krior om och emot personlighetsprincipenn, som äro ovederläggliga, förmodligen genom sin. brist på allt sammanhang och positift innehåll, och som, oaktadt allt det myckna talet om det praktiskan, utmärka sig genom den egenskapen att vara så opraktiska som möjligt. Ett ord, som Svenska Tidningen i denna fråga synnerligen flitigt begagnar, ir massann; den talar oupphörligt om massans välde, massans inflytande, som skulle göra sig gillande, om det blefve personerna och icke örelserna, som finge rösträtt. Och hvilken är då denna massan, för hvilken Svenska Tidningen affekterar så mycken räddsla, som hon gerna vill skildra såsom en vild och rå hop, som icke vill någonting heldre än rifva ned och vända upp och ned på allting? Jo det är helt enkelt Stockholms borgerskap, som hittills varit valberättigadt, samt ett antal tillkomna husegare och idkare af borgerliga näringar, sålunda en ganska begränsad valmannakår. Men kan en samling af 4—5000 personer kallas en begränsad -valmannakår i en svensk stad? frågar Svenska Tidningen med låtsad förvåning. . Jo visserligen, svara vi derpå, så snart. med en svensk stad menas hufvudstaden, som räknar öfver 100.000 invånare. En valkår der, äfven om den skulte: uppgå till det antal som Svenska Tidningen vid detta tillfälle särdeles frikostigt beräknat, kan: med allt. skäl kallas begränsad, isynnerhet