STOCKHOLM den 13 Okt. Att den nya -14 i riksdagsordningen är terst illa och slarfvigt redigerad, och att varken utskottet vid uppställande af sitt förslag till grundlagsändringen eller rikets ständer vid dess antagande gjort sig fullt reda för de förhållanden och omständigheter, som redan förefunnos och som genom förändringen skulle inträda, ha vi redan många gånSe påpekat, hvarvid vi dock haft tillfälle att dagalägga, hvad somi enlighet med grundlagsparagrafens nuvarande lydelse lagligen kar ske, samt å andra sidan hvad som till följd af denna ordalydelse icke får ega rum; med särskilt tillämpning på de i Stockholm förhandenvarande förhållandena. Det är emellertid naturligt att de, som med missnöje se den riktning, som valordningsfrågans utveckling inom hufvudstaden tagit, tvärtemot deras förhoppning och beräkningar, nu skola taga sin tillflykt till en mängd sofismer och haka sig fast vid alla obestämdheter och tvetydigheter, som kunna uppsökas i grundlagen, för att derigenom åtminstone försöka att förbindra ärendets gång och hala ut på tiden, i hopp att det intresse, hvarmed saken nu omfattas, skall förtröttas och lemna rum för en viss likgiltighet, under inflytande af hvilken det kunde gå lättare att slutligen få saken vriden derhän, dit en liten minoritor ar konservativa och plutokrater vilja ha densamma. Så länge man ännu hoppades och offentligen förkunnade, att den enkla personliga rösträtten bland hufvudstadens borgerskap och öfriga valberättigade knappast hade att påräkna någon enda anhängare, yrkades det ifrigt derpå, att frågan skulle behandlas med all skyndsamhet; det hette då, att den icke tålte det ringaste uppskof och det: klagades bittert öfver: dem, som fordrade att ärendet först skulle förberedas genom inhemtande af de uppgifter, som vore nödiga för dess rätta bedömande. Man hade då heller icke -det ringaste emot att frågan företogs till omedelbar behandling af samtliga de valberättigade; icke den ringaste protest afhördes mot att de valberättigade med enkel personlig rösträtt afgjorde den första till dem framstälda frågan rörande valordningen och sedermera likaledes ön omröstning pr capita utsågo komiterae för utarbetande af förslag i ämnet. Det är först sedan man sett utgången af komitågvalet, eller rättare sagdt sedan man hunnit tillfullo öfvertyga sig derom, att pluraliteten af komiterade omfattade principen af personlig rösträtt, som man börjat finna hela det förra förfaringssättet oriktigt och hitta på alla. möjliga sofisterier, för att få frågan bortryckt från samtliga valberättigade, som redan på det mest formenliga sätt i verlden fått henne om hand, och i stället öfverlemnad till klasserna eller deras elektorer, eller också att få henne afgjord efter en annan princip än den, som hittills varit följd vid dess behandling, så att man nemligen skulle komma att rösta öfver densamma på det sätt, som är föreskrifvet för de städer, der omedelbara val förut egt rum, d. v. s, efter hvad hyar och en till staden och dess allmänna behof skattar. Svenska Tidningen, som med: ifver söker efter allt; som i någon mån kan tjena till att intrassla. saken och begagnas såsom förevändning för uppskof med dess behandling och afgörande, anser sig ha gjort ett alldeles ypperligt fynd uti en strof, som befinner sig uti en rikets ständers skrifvelse om utarbetande-af förslag till författning rörande kommunalstyrelsen. Det yttras deri med afseende på det sätt, hvarpå individens talan skall göra sig gällande uti de kommunala angelägenheterna, att då, till följd af det då af rikets ständer antagna, sedermera af K. M:t sanktionerade förslaget om ändring i 14 S riksdagsordningen, tota samman af hvarje röstegandes stadsskatter sannolikt blifver en af grundlagen påbjuden röstgrund i ett af de fall då rösträtt begagnas?, borde samma omröstningsgrund i allmänhetantagas för de ihom kommmnen förekommande. omröstningar och val. På detta yttrande bygger Svenska Tidningen naturligtvis ett påstående, att grundlagen derigenom kan anses tolkad derhin, att omröstning rörande ändring i valsätt måste ske efter sammänlagda beloppet af hvarje valberättigads utskylder till: staden. Det torde till en början nästan vara öfverfödigt att anmärka, att en förklaring af gruudlagen skall ske på belt annat sätt och i samma ordving sem är föreskrifven för lagsförändring. Då vi, för att yttermera sj och belysaden ganska klara : ingen uti gandet om religionsfrihet i 1ö 8 regeringsförmen, åberopat yttranden af det-konstitutionsutskott, från hvilket vämde städgande utgått; så har man från motsatta sidan genast varit färdig med den temligen onödiga upplysningen, att det endåst är grundlagens egna ord, som vid tillämpningen gälla. Nu deremot tillgriper man med begärlighet och använder såsom en fullgiltig förklaring ett i förbigående och i ett räsonnement öfver ett. helt annat ämne inväfdt yttrande uti en skrifvelse, som expeditionsutskottet med ledning af ekonomiutskottets betänkande i kommunhalfrågan uppsatt och. hvars inadvertenser i stilen och premisserna uti riksdagens elfte timma fått oanmärkt passera. Man kan temligen tryggt taga för afgjordt, att den, som uppsatt denna skrifvelse, icke gjort sig mödan att genomläsa den ifrågavarande, 14 riksdagsordningen, som alls icke bestämmer någon, blifvande röstegrund för riksdagsmarnavalen, utan öfverlemnar åt de valberättigade att om: det blifvande valsättet öfverenskomma och underställa denna sin öfverenskommelsa —kinonoel. Maste. sanktion — Then oo tenn