Kyrkoherden J. Lundgren (Öland) talade varmt fö utanläsningen af katekesen, hvilken han trodde var: nödvändig, såvida fortfarande kristendomskunska, skall följa folket genom lifvet. Den, som aldrig kun nat katekesen, känner också icke kristendomen Visserligen glömma de flesta denna bok; liksom mar glömmer tonerna i en hänförande musik; men de ljufva minnet af den qvarstår alltid. Prosten J. Carlstedts fordringar vore lika med de föregåendes, men de hade icke blifvit uppfylda Barnen i bans folkrika församling bevista icke alla skolan. En del föräldrar kifvas med skolstyrelsen . att sända dem i skolan. En del hindras af fattig dom och långa vägar. Talaren hade varit nogräknad med bibelspråken, derföre att han sjelf i bekymren: stund erfarit tröst vid minnet af sådana. : Doktor Ekström fordrade hela katekesen med bi fogad förklaring, ifall vi hörde rätt. Talaren hade icke yrkat på bibelspråken i deras totalitet, emedan minnet derigenom öfverlastats. Hade låtit barnen lära vissa passande psalmer. Kyrkoherden Lundgren (Söderåkra) ansåg bokstaf. lig kunskap gagnelig, men hade icke admitterat nå got nattvardsbarn, förr än det förstått och fattat religiosens sanningar. , Prosten Lindvall. Erfarenheten, att fattgdom och tröghet äro orsakerna till föräldrarnes uraktlåtenhet att sända sina barn i skolan, är icke ny. Skolstadgan säger att skolstyrelsen och pastor skola låta hemta barnen på föräldrarnes bekostnad. Opraktiskt. Fjerdingsmäns och landshöfdingeembetets handräckning är matt. Doktor Sandberg var öfvertygad om att ingenting kunde uträttas hvarken med fjerdingsmän eller landshöfdingeembete, då det rörer det andliga; doktorn hade samma fordringar för nattvardsbarn som prosten Lindvall m. fl. Biskopen hade fästat uppmärk samheten på att folkskolan borde lära icke allenast katekesen utantill, utan äfven förklaringen af densamma. I talarens församling hade denna senare icke medhunnits emedan barnens antal i skolorna utgjorde 1,800. Ehuru talaren ansåg utanläsning nödvändig, hemställde han dock, om -detta vore rätta sättet att bibringa lefvande kristendom. En svårighet vid genomgående af katekesen är att barnen ej tyckas ha sinne för lärosatserna. Förståndet fattar nog, men hjertat genomtränges icke. Tager man deremot någon biblisk bok, t. ex. Joh. Evang., 14, 15 och 16 kap. och förklarar dem; så verka de på hjertat. När själen vaknar, söker den bättre föda än katekeslexor. En nytta har dock utanläsningen af katekesen, den, att barnet meddelas ett logiskt system af den lutherska kyrkan. Kyrkolierden 0. Melen inföll att han icke gjort samma erfarenhet som doktor Sandberg. Nattvardsbarnen i hans församling hade varit dränkta i tårar wid förklaringen af katekesen. Prosten Wittbom fordrade, äfven han, utanläsning af katekesen, men ansåg tiden från Februari till Maj för kort för nattvardsberedelsen. Kyrkoherden Hoflund hade emottagit många okunniga barn, emedan de tagit tjenst redan vid 10 års -ålder. Fordrat lilla katekesen af sådana, men mest sanlitat psalmboken såsom lätt. Barnen hade genom den inhemtat redigt och klart religionssanningarne. Vice pastor Lagström admitterade icke förrän barnen fattade eller känt de vigtigaste sanningarne. Talaren förberedde sig alltid före undervisningen. Gjorde han icke det, märkte han att barnens uppmärksamhet var slapp. Vice pastor P. Jonsson. Sättet att bereda nattvardsbarn är olika inom olika församlingar. Han hade ålagt hvarje barn att hafva nya testamentet med sig, och under beredelsetiden genomgått större delen af ettdera af de fyra evangelierna. På förmiddagen hade han låtit barnen först läsa innantill, sedan förklarat. På eftermiddagen hade han följt samma metod som prosten Carlstedt, men, eftersom barnen hade bibeln med sig, låtit dem uppslå paralelspråken. Vice pastor Kjellberg hade funnit utanläsningen .otillfredsställande. Ville att tiden i folkskolan skulle användas att utveckla innehållet af katekesen. Talaren hade i Thorsås haft 200 nattvardsbarp, men icke mottagit något som icke åtminstone sista terminen före anmyelan till nattvardsberedelse besökt folkskolan och haft betyg från dess lärare. Talaren hade möjt sig med innehållet af lilla katekesen och förklaringen af femte hufvudstycket. Alagt barnet att i hemmet läsa nya testamentet, att låna, om det icke egde, ett sådant. Ålagt dem att under beredelsen genomgå ett par kapitel hvar dag. Följden va rit att de flesta genomgått hela nya testamentet. Detta hade hafi ett välgörande inflytande. Prosten Runkeramtz hade för sed att låta barnen genomgå pinoshistorien under fastlagen. Doktor Sandberg hemställde: på mötets vägnar att få höra biskopens tanka om utanläsningen. Ordföranden fann af denna öfverläggning att stiftets presterskap på olika vägar visat nit för att göra det gudomliga ordet lefvande, och förklarade att han ansåge en förklaring af katekesen jemte bibelspråk nödiga. Talaren ansåg det innefatta ett stort pedagogiskt och psykologiskt missförstånd att anse utaniäsning skadlig. Minneskunskapen gör icke kylan, den ligger djupare. Lade mycken vigt på likheteni presterskapets fordringar af de barn som skola beredas till nattvarden. Lagen fordrar kanske i vårt tycke ringa; men det är icke litet. Ett årtusende har behöfts för att frambringa detta kunskapsmått. iBekantskapen med bibelordet var af stor vigt, men dlet bör inplantas så, att barnet har kärlek derföre. Det blir i framtiden då icke så lätt lätt böjdt för villfarelse. Metoden ansåg talaren vara individuel och sammanhängande med personen. Sättet att undervisa kunde icke nivelleras i det praktiska iifvet. Dokstor Sandberg, fortfor ordföranden, hade yttrat, att man genom katekesen väl lyckades tala till förstånddet, men icke till hjertat, det ville med andra ord säga, frågat huru skall man på samma gång träffa menniskan i förståndet och hjertat? Frågan är ju huru skall man blifva af med synden här i verlden, huru skola viljan och förståndet komma i barmoni.. Deri ligger det just. Viljan är på en gång både det gudomliga och sataniska hos menniskan. Förståndet ikan man komma åt med bevisning. På känslan och sfantasien kan man göra intryck genom åskådning, derigenom kufva dem; men viljan — icke ens Guds allmakt kan krossa den. Endast kärleken kufvar den, så att den återgår till harmoni med förståndet. Diskussionen om nattvardsberedelsen upphörde och man öfvergick derefter till andra punkter; om kateikismipredikningar och bibelförklaringar. Biskopen: Vid 1840 års riksdag fästade presteståndet presterskapets uppmärksamhet på behofvet att meddela folket undervisning i den numera allmänt spridda bibeln, såvida det var en önskan, ett behof. Denna pmaning har burit frukt i åtskilliga stift; äfven några af detta stifts församlingar önskade ;bibelförklaringar i kyrkan en gång i veckani stället för katekismipredikningar,men Jäsning af bibeln i :hemmet. Enligt pastorernas ingifna berättelser fann :talaren med innerlig glädje, att folket egde ett godt religiöst bibliotek, bestående af Luthers postilla, Serjvers själaskatt, Elfvings predikningar m. fl. Dessa tycktes vara tillräckliga förklaringar i hemmet, f utsatt att folket hade vana att läsa dem. Folket var enligt erfarenhet, obenäget för förhöret il Man tyckte sig vara mera obesvärad i sina ce sboningar. Uppmanade mötets ledamöter att yt V. pastor Jonsson, som ofta håller bibelförkla BOERNA NER RE AE SIE DER ME VTESKEMRL ESA TS 2