ns henne göra allt hvad mina små tillgångar medgifva.s Jag förbigår Ernsts-ugtryck af tacksamhet och allt det beröm han slösade på mig. Ack, det var ett smärtsamt ljuft ögonblick! E2Följande dag, innan diligensen, med hvilken Arvid skulle komma, anlände, beslöt jag att ha uppgjort saken med mamsell Söheiber. Helt tidigt-gick jag .derföre ut, .och som. hon bodde i samma hus der schweizeriet var, hade jag lätt att få reda på henne. Två trappor unp visade man mig på en dörr såsom den, hvilken förde till mamsell Scheibers rum. Jag öppnade den och inträdde; . men -fåfängt skulle jag för dig kunna beskrifva utseendet i denna, boning, som upptogs utaf den unga vinnan. Alla stolar öfverhöljda af kläder. På ett bord stod en bricka, hvarpå fanns en liten kaffeservis, bredvid den ett handfat etc. Jag inträdde utan att knacka på och emottogs äf en röst, som skrek föga vänligt: Hvem är det som kommer in utan -: att bulta? ag kastade ögonen dit, hvarifrån ljudet kom, och fick se den unga : sångerskan, lig. gande på soffan insvept i en nattrock och med en rökmössa på hufvudet, . midt ibland kläder och noter, som lågo kastade om hvarandra. Utan att göra någon lång inledning, förklarade jag henne orsaken till: mitt: besök: Sade att min son beklagat hennes öde och att jag Jönskade tillbjuda henne min hjelp och mitt beskydd; Jag vidrörde icke med ett ord-Ernsts böjelse. Hon afhörde. mig tigande, men då jag föreslog henne att komma till landet, kastade hon-hufvudet tillbaka och förklarade: sig icke vilja antaga mitt tillbud. Detta gjorde hon spotskt och bifogade att hon tydligt såg det min afsigt vore att åflägsna henne från Ernst, men atthon icke läte fånga sig i den utlagda snaran. .Heon ämnadestanna