anser. liktydigt med bolrnuftligt, utan någonting. fullkomligen korkret; g : se län adt till de särskilta. trhkållanden, som i en bestämd fråga sig förete Benämningen: personshetsprincipen begagnas således-här-endaströr att uttrycka det begrepp, att hvarje: person som af: lågen anseg QValificeradatt utöfveen politisk rättighet, bör i detta hänseendeynses jemlik med sina medberättigade. Om eskaffenheten af en sådan qvalifikation, dem. kan tvisten blifva både långvarig och wecklad; men sedan, såsom här, qvalifikationy är bestämd, då bör också jemlikbeten inträd. : Så tillämpas personlighetspringen vid valen till representanter i Danmark; Norge, if. England, 1 Frankrike, i Belgien, iJolland, i Sardinien m. fl., ja i sjelfva de FöntaStaterna, i hvilka länder likväl allt någon, vare sig mindre eller större qvalifikion erfofdras för utöfvande af politiska Täjgheter. Sådant bör väl icke vara hr C—mbekant, likasom han väl icke lärer vilja påsti att representationssättet i samtliga dessa ster utgör en abstraktion, eller ett svärme, Frågan är således här icke om tillänningen af någon absolut personlighetspri.p; och att i förevarande fall fäkta emot dyna är temligen snarlikt den vidtbekante rita. rens af den sorgliga skepnaden strid mt väderqvarnen. Hvad innehåller således tvistefrågan? U, penbarligen SG annat än huruvida der som af lagen blifvit förklarad behörig att uti öfva en rättighet, skall anses sämre qvalificerad derföre, att han betalar mindre i skatt än en annan? Om den handtverkare eller annan valman, som eger fem hus, skall anses fem gånger klokare och mer politiskt bildad än den, som endast har ett hus? Om en köpman som med andras pengar, d. v. s. på skuld, gör vidsträckta affärer och således till staten. betalar större afgifter, skall ega större befogenhet att föra det allmännas talan; än en köpman, som, med egna medel, drifver en mindre rTörelse!o.:si v.? Det vore intressant att erfara hr C—ms bevisning för förnufiigheten af en dylik princip. Detta låter sig möjligen säga t. ex. i ett bolag, der fråga är om tillskott i penningar efter förhållandet till andelen i bolaget, då naturligtvis den, som eger största andelen, får söra största tillskottet. Den skulle äfven unna låta försvara sig, om ett lands representation icke egde någon annan funktion än att pålägga skatter i mån af förmögenhet; men då representationen äfven har rätt både att pålägga andra skatter än efter förmögenheten, hvilka senare t. ex. här i landet äro de relatift ringaste, och att stifta lagar samt i en mängd andra ämnen fatta beslut, hvilka icke bero af förmögenheten och hvilkas resultater i de allra. flesta fall äro långt vigtigare för den fattige än för den rike, då Anna vii sanning icke begripa, att en sådan princip kan bestå inför förnuftets. domstol. Hvad Sverge angår kan man. visserligen invända, att principen har både häfd och grundlag för sig, t. ex. vid välen till riksdagsmän i bondeståndet och för närvarande äfven i borgareståndet, men för en så mäkta skarpsinnig filosof som hr C—m utgör väl sådant icke någon bevisning för förnuftigheten. Om vi således komma öfverens att frågan i förevarande fall icke angår en teorin, utan är helt och hållet praktisk, så flytta vi tvisten in på sitt rätta område. Hr C—-m har i detta fall ganska riktigt uppstält frågan sålunda, att det representationssätt är det bästa, som försäkrar om de bästa representanter. Detta är således hvad som bordt af honom undersökas, hvilket likväl icke skett, åtminstone icke efter någon princip, då ban påstår, att i de mindre städerna omröstningen gerna må ske pr capita, men i de större deremot bör rättas efter förmögenheten; hvilket naturligtvis skulle vara alldeles principvidrigt. Att på förhand afgöra resultatet af ett val, t. ex. i Stockholm med omröstning pr kapita eller efter skatt, lärer väl svårligen blifva möjligt, äfven för en större siare än hr C—m; ty i detta hänseende kan väl ej ens han räkna efter annat än sannolikheten. För vår del anse vi sannolikt, att genom införandet af en s. k. personlig rösträtt utan graderad skala det politiska intresset för valen till tepresentanter skulle blifvavida lifligare, varmare och allmännare, än det hitintills visat sig vgenom röstningen klassvis eller efter förmögenhet. Vore icke redan detta en stor vinst? Eller har man hitintills baft att så öfvermåttan fröjda sig åt valen till riksdagsmän för hufvudstaden? Hafva dess representanter verkligen i allmänhet varit de bästa, de -niest karaktersfasta,de i-statsmannavärf mest insigtsrika som kunnat väljas? Har man hitintills hos hufvudstadens borgerskap just träffat något öfverflöd af håg att förskaffa sig politisk bildning eller i öfrigt förvärfva egenskaper, som böra fordras af en representant? Månne icke förhållandet varit helt annorlunda, om d-1s valkretsen varit utsträckt t. ex. såsom den blifvit genom-den senaste grundlagsförändringen, ochvalenstillika varit oberoende af skrån, klasser och kotterier? Och hvad tror man :att den -nya förändringen skall verka, om det gamla valsättet bibehålles, eller endast något modifieras genom stadgandet af en Töstning efter skatt? Månne icke detta, hvilket alltid af de lägre beskattade måste anses såsom-en orättvisa, skall verka till förbittring, partisplit eller minstone likgiltighet för valen? I förra tf: tet skäll derigenom åstadkommas. ensidiga ko IURYNS Fr TEA Ar Jade SIE, I EOTPEE, IUESS CL UTA MUSEER KOREA) tag