hjerta jag gick att Besöka Erhnst, som vär fullkomligt okunnig om : min. ankomst, emedan jag, som du vet, icke skriftligen hade nämt derom. Klögkån var inemot tolf, när jag ringde på hans dörr. Städerskan underrättade mig att han var utgången och trolien skulle träffas på T-—s schveitzeri. Jag återvände hem och tog Minna med mig, hvarefter : vi båda gingo till: sehveitzeriet. för. att driöka en Kopp choklad och äta en tårta: Jag ville med egna ögon se om Han var der och äfven hvad mitt uppträdande kunde hafva för verkan på honom. När vi inträdde, funno vi honom der. Han satt på en stol med armbågen stödd emot bordet och talade med en ung flicka. Vid ljudet af våra steg vände han sig om, och då han fick se mig, rodnade han, steg upp och kom emot oss. Den der flickan han talat med satt qvar. Ernst förde oss till ett annat bord och reqvirerade choklad. Under tiden fick jag tillfälle att betrakta Henne, som han hade samtalat med. Det var en ung qvinna om fyra eller fem och tjugo år, lång och smärt, men utan Hå gon egentlig hållning. Hon hade engrekisk profil, regelbundna dråg och en hårklädsel som liknade det sätt, hvarpå anfikerna hafva sitt hår uppfästadt. För löfrigt låg det något kallt och djerft i uttrycket, som stötte mitt öga. Jag frågade Ernst hvem hon var, Han säg förlägen ut och: svarade: Hon är tyska och sångerska samt har sisom sådan uppehållit sig några år i Sverge,. Jaj vill icke förtälja för dig huru qvaldt det kändes inom mig, under det jag betraktade denna qvinna. Men som jag en gång för alla gjort det till regel för mina handlingar att icke låta fördomen beherrska mig, beslöt jag att cke alls fälla något omdöme öfver henne förr in jag bildat mig ett sådant genom hvad jag kunde inhemta genom benne sjelf: Alltnog,