tant K. att få tåla vid mig några ord emellan fyra ögon. Vet du, Malin sade hon, sjag har något att säga som smärtar mig; men det är allt bättre du får höra det af mig än åf någon ännan, när du kommer ut i staden. ! Bästa tant, utropade jag förskräckt, det bar väl iske Händt Ernst Dågot? Är han sjuk ? Nej, kära Malin, ingenting har händt, icke är han sjuk heller, men hån ger anledning till prat om sig, och i hans egenskap af skollärare finner man sig mycket missnöjd öfver ätt han förglömmer, det en sådan icke får gifva dåliga exempelHvad har han då gjort? frågade jag, och mitt hjerta sammandrogs af en hättig smärta. Han har gått och förälskat sig i en af de kringresande sångerskorna som sjunga på T:ts seliweizeri. Han tillbringar alla lediga stunder der, promenerar helt öppet med henne om söndagarne och förer. henne vid armen, alldeles som om Hon vore hans fästmö. Hit till mig, kära du, hafva alla stadens sqvaller: systrar. kommit och beskärmat sig. Rektorn för skolan besökte mig också här om dagen, och KöN ett långt tal, fullt!åf anklaägelsepunkter embt magister Qvickenfeldt. Nå, jag skall sjga åt Ernst när han kommer upp, tänkterjag. . När han kom, sade jag allt hvad man talat i öronen på mig; men se lef han ond och påstod aw han hade rättighet att gifta sig med hvem Han ville, Utan att behöfra fråga stadens sqvallersystrar eller rektorn om lof. Ja, Gud bevars, det har du Visst, svarade jag, och började tala om anfra saker. Nu, kära Malin, har jag. sagt det åt dig, på det du må kunna ställa saken tillrätta. : Dermed åtskildes tänt K— och jag. Du kan alårig tro, Jenny, med hvad för tungt