skulle mycket Dbelramjas derigenom att den finge åt sig upplåten redamwuppodlad jord. Då stamhemmanet deraf ingenting Bör kunna äfventyra, om afgälden lämpas efter det äfsöndrade jordens godhet Oöh beskafföfihet. kunde denne ledamot icke annat än instimma i tillstyrkandettill bifall till rikets ständers förslag, hvilket således, såsom jemvyäl tillstyrkt af hr Falkman och presidenten, blef kollegii ttlåtaride: Shitligen känna vi icke nekad oss föjet att in extenso anföra den bindande reservation kammärradet Wrangel nedlagt emot kammarkollegii tillstyrkande; att, i strid med rikets ständers förslag; wundersökningsnämder fortfarande skola på. förhand bedöma jordafsöndringarslaglighet samt meddela utlåtande om beloppet af afgälden utåf lägenheten. -Grefve Wrangels yttfrände lyder som följer: Rikets ständer, som tillstyrkt upphäfvände af hela 2 S af kongl. förordningen den 13 Juli 1853, hafva alltså derigenom uttalat sin öfvertygelse oi onödigheten af en sådan undersökning rörande jordafsöndringår medelst särskilt nämd, hvarom samma S:s 2, 3 och 4 mom. handla. I 1827 års författning var den ej heller föreskrifven, utan det förutsattes, att konungens befallningshafvande, -som egde pröfva den betingade åfgäldens tillräcklighet. äfven af ingifna Handlingar kunde bedöma lagligheten af sjelfva afsöndringen: Förmin del skulle jag också trö, att detta i de flestå fall bör låta sig göra, och lättare ju mindre jordafsöndringen blefve. Om ett visst antal kappar eller kubikfot spanmål är tillräcklig afgäld för en jordlapp af 7, å 2 eller 3 tunnland, bör icke vara svårt att utan närmare undersökning bedöma. Om jordens vidd torde icke heller vänligen behöfvås ånnat intyg än det, som för det mesta hvarje nämdeman, efter uppmätning med kedja eller refstång, kan ifgifva; och om dess förhållande till stamhemmianets storlek gör ett utdrag af kartebeskrifningen öfver det senare tillfyllest. Men om några betänkligheter skulle förekomma, antingen i afseende årealen eller afgäldens belopp i förhållande . till stamhemmanets vidd och utskylder, är könungens befallningshafvande af 1827 års författning oförhindråd att, förrän afgälden, pröfvas, förordna undersökning, i förra fallet af landtmätare och i det senare af skattläggningsmän, då. förhållandet blir med laglig visshet och tillförlitlighet utrönt, hvilket imgalunda inträffar genom en undersökning af 3:ne socknemän. I allmänhet blefve följaktligen en sådan undersökning kostsamniare än behofvet: fördrar, och i.undåntagsfall otillförlitligare.:: Och hvad åter ahgår den garanti för jordafsöndringens bestånd, som ligger deruti, att öm nämden tillstyrkt densamma, dervid enligt, 1853 års författning skall förblifva,: anser jag denna garånti till och med betänktig. Tvist emellan e are af;stamhemmanv och afsöndrad jord kan i, allmänhet förr uppkomma än. hemmanet öfvergått. i andrå händer, ty sjelfva afsöndringen har. tillkommit genom öfverenskommelse emellan dess och hemmanets egare. Om nä en gednare tillkommen egare af stamhemmanet. funne afsöndringen olaglig, egde han, enligt 16 2 kap. af. 1827 års förordning, derom stämma till domstol, en rättighet, hyilkeh enligt 1853 ärs är hönom betagen, gedan nämden tillstyrktafsöhdringen, men borde åt honom. bevaras; emedan förre egacen lätteligen kan antagas hafva betihgat.sig sådana fördelar i köpeskilling el!er. annat, att han blundat för afsöndringens olaglighet, och hos nämden ej alltid Kan förutsättas så stor opartiskhet, att den kasserar en dylik öfverenskommelse. Jag kan derföre icke annat än, lika med rikets ständer, i underdånighet tillstyrka, att med upphäfvande af 1853 års författ-ings föreskrifter i d nna del, 1827 års måtte i håder upplijvas. Då således, enligt min åsigt, undersökn ng af nämd icke vidare skulle erfordras, utan en athandling om afsöndring af jord från hems man inför administrativa embetsmyndigheterna egde bestånd så snart afgälden blifvit pröfvad och fässtäld sämt i jordboken antecknad, med förbeKaäll likväl alltid af den rättighet till tvist vid domstol om afsöndringens aglivhet, hvarom 16 2 kap. i 1827 års kongl, förordning handlar; vore det enda ytterligare tillägg, jag för min del skulle önska ich tillstyrka i samma författning om jordifsöndring, det, att förr än lagfart å afsöndrad jord, enligt 12.5, och inteckning deruti för gäld beviljas, egaren bör förete -konungens befallbingshafvandes eller vederbörande embetsmyndighets beslut om: afgäldens pröfsing, hvarigenom ändamålet att få dessa läsenheters skattskyldighet i behörig ordning pröfvad och bestämd mycket skulle befdrdras. Vi skola, härnäst meddela kammarkollegii utlåtande. i frågan om hemmaäansklyfningen samt de derom yttrade särskilta meningar. — — Öfverståthållareembetet har nu afkunnat sitt utslag på de besvär, som blifvit anförda