2 TULLEN (0 I UK. Frågan om ändring i lagstiftningen rörande jerdafsöndringar. I. Sedan vi uti en föregående artikel redogjort för det utlåtände kammarkollegii pluralitet afgifvit i denna särdeles maktpåliggande fråga, anse vi oss skyldiga att jemväl i Kort het omförmäla de skiljaktiga meningar, som inom. kollegium blifvit i ämnet anförda. I detta hänseende tilldrager sig referentens, karhmarrådet Fakmans yttrande synnerlig uppmärksamhet beträffande sjelfva principfrågan, eller den; Huruvida något minimum af viss jordrymd för jordafsöndring må fastställas eller: icke. Hr Falkman har 1 denna punkt varit af den mening, att då i allt fallen mindre familj icke kan hafva sin bergning och öfriga behof uppfylda: af den lilla jordrymd af 7, till 3 tunnland rikets ständer föreslagit, utan jemväl. derutöfver för sitt uppehälle måste anlita andra näringstillfällen, nåot skäl icke förefinties att göra skilnad å jord; som under egandeeller besittningsrätt afsöndras; och då fir F. ej. heller vore i stånd att för sig göra klart hvarföre ett minimum i ena eller andra hänseendet skall vara bestämdt, utan trodde det med billighet och rättvisa vara fullkomligt öfverensstämmande att enhvar, som ej förbrutit sina medborgerliga rättigheter, må våra behörig och af ekonomiska regleringar och stadganden oförhindrad att vare sig under egandeeller blott besittningsrätt förvärfva huru stor eller liten jordlägenh:t som helst, emöt utgörande derför: af afgäld till stamhemmanen; hvarvid tillika blifvit erin-! radt, att redan från äldsta tider tillbaka funnits och ännu finnas lägenheter af mindre rymd än 5 tunnland, hvilka äro till särskilt ränta skattlagda och jemväl skattköpta samt således, såsom för sig sjelfva bestående, med full eganderätt innehafvas, Adjungerade kamnmnarrådet Billbergh delade i principen br Faikmans wWening, men då rikets ständer icke ifrågasatt en oinskränkt afsöndringsrätt, utan tvärtom uttalat den åsigt, att jordafsöndring icke bör lemnas fullkomligt fri, ansåg han sitt yttrande för närvårande böra. inskränkas dertill, att å rikets ständers förslag i denna del tillstyrka bifall, dock med utsträckning till afsöndring för alltid af stadgåndet i 1855 års kungörelse, att, i dec orter,. der. nedsättning. i den föreslagna minsta jordrymden kan anses böra ega-rums konungens. befallningshafvande må ega att, efter samråd med sakkunnige män inom länet, derom till K. M:t afgifva försläg. Kammarrådet grefve Wränge! fann visserligen ett minimum för jordafsöndring utan skada kunna umbäras, men, då rikets. ständer ännu icke föreslagit dess -borttagaride, fann äfven hån sig skäligen böra stanna vid att tillstyrka ;rikets ständers. hemställan, med det af hr Billbergh förordade tillägg. Kämmarrådet Cha pentier yttrade: Fråganhuruvida en obegränsad rättighet till afsöndring af jord från hemman, på den ståndpunkt af industriel utveckling, som vårt land uppnått, och hvilken ännu icke medger arbetaren att öfver allt finna ständigt påräknelig sysselsättning och förtjenst, må anses fördelaktig för det allmänna bästa, hvilket den enskilta rätten måste underordnas, har, efter mitt omdöme, icke blifvit af målsmännen derför nöjaktigt utredd och besvarad; och anser jag derföre, samt då icke blott rikets ständer uti den framställving, som nu utgör föremål för kongl. Kollegu öfverlä. gning, uttalat den bestämda mening att jordafsöndring icke bör lemnas fullkomligt fri, utan äfven bondeståndet, enligt dess särskilta skrifvelse till K, M:t den 11 November sistlidet år, angående en mera utsträckt rätt till hemmansklyfning, funnit det icke kunna begäras. att alla de å jordafsöndrinigen lagda band skola på en gång bortkastas, både betänkligt och af ämnet icke påkalladt att nu sträcka mitt yttrande längre än till det förslag rikets ständer i underd. gjort; dervid hr Charpentier, uppå de skäl rikets ständer aufört, hem-; stälde om godkönnande af nämde förslag med det tillägg br B. och grefve W. föreslagit. Kammarrådet Pehr äfvensom presidenten Munthe förenade sig med kanimarrådet Charpentier. Hrr Billb:ryh, Pehr och Ciarpentier voro äfven af skiljaktig tanka i afseende å det af; rikets ständer föreslagna fullständiga upphäfvande af förbudet mot afsöndring at odalåker. eller, äng, då sådan egde rum för viss tid eller lifstid. Då afsöndringar i allmänhet afse landets. uppodliig och, der de ske för viss tid, kunna utsträckas anda till 59 är, funno dessa bestäridt upphäfvandet af nämde förbud icke blott innefatta ett förbiseende af nyssnämde syftemål, men äfven kunna leda till stamhemmanens försvagande. De ansågo derföre samma förbud böra bibehållas för alla slag af jordafsöndringar, dock med det af rikets ständer, i afseende på jordafsöndring för alltid, föreslagna och-af kollegium tillstyrkta undantag för de hemman eller hemmansdelar, hvartill endast odalegor lyda, eller då den lägenhet, som afsöndras, ligger skild från Hemmaänets eller hemmansdelens öfriga odalegor och i öfrigt befinnas vara till afsönding tjenlig. Kammartädet grefve Wrangel har häremot invändt,. att föreskrifterna om jordafsöndring af 1827 utgingo mera uteslutande från intresset för jordens uppodling; de af ri kets ständer föreslagna deremot från syftemålet af arbetsklassens fästande vid jorden medelst egna bostäder, hvilket onekligen