STOCKHOLM den 5 Okt. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 29 Sept. De händelser, som för ögonblicket inom den politiska verlden. här mest ådraga sig uppmärksamhet, äro traktaten med Kina, det krig, hvarmed vi hota Cochinchina, och ryssarnes nedsättning i Villafranca; och jag vill derföre yttra några ord om hvardera af dessa trene händelser, betraktande dem ur handelns, politikens och humanitetens synpunkt. Traktaten med Kina är en vigtig tilldragelse. Det är ett naturligt steg, taget af civilisationen, hvars flod går från vester till öster, och der slår upp emot barbariets kuster. Men just af denna orsak bar denna traktat icke ännu för oss öppnat: Kina annat än på papperet. För att öppna det i verkligheten, är det sannolikt att politiken och styrkans makt ännu komma att få många hinder att öfvervinna. Värt slägte-skall troligen få lemna detta verk i arf åt kommande generationer. Att praktiskt kunna öppna Kina, sedan man nu lyckats öppna detsamma i teorien, kommer att utgöra en af den europeiska politikens förnämsta uppgifter, och detta ingår i det system, som iåter oss hoppas bibehållandet af förbundet emellan de båda stora nationer, hvilkas samverkan ensam kan tillförsäkra oss om ett sådant resultat. G Hvad kriget emot Cochinchina angår, utgör utan tvifvel den nationalnödvändighet, hvaruti Frankrike nu befinner sig att hämnas religiösa förolämpningar samt bestrafta förföljelser och juridiska mord, begångna på franska prester, en af krigsorsakerna; men syftet med detta krig är ännu mera omfattande. Det har, som jag tror, till ändamål att inom dessa länder återställa franska inflytandet, hvilket der utan medtäflan herrskade mot slutet af förra århundradet (1786—1806). Då var en katolsk biskop der förste minister under en konung, af honom upphöjd på tronen, af honom förd ur landsflykten och genom honom vorden segervinnare öfver yttre och inre, fiender. Detta inflytande försvann under denne konungs efterträdare, hvilka hade förgätit dessa tjenster, och som alla voro reaktionära anhängare af den gamla Orientens seder och bruk; men under det senaste årtiondet har detta inflytande ånyo gjort sig gällande och ger sig tillkänna på ett för konungamakten och landets gamla religion oroande sätt; och detta midtibland en landtbefolkning, hvaraf mer än hälften blifvit dragen till katölicismen genom de franska missionärerna, hvilkas antal i Cochinchina är ganska stort, och som der verka med ett nit och en framång, för hvilka martyrglorian icke uteblifvit. an har full anledning att tro ett sådant förfutet och ett sådant närvarande böra på Frankrikes nuvarande regering verka; det ena som ett bekymmer, det andra som en maning. För öfrigt är Cochinchina ingalunda något land att förakta. Det sträcker sig längsefter kinesiska hafvet, emellan Kinas och Siams gränser, och består af trenne delar, fordom af hvarannan oberoende: Tonkin i norden, ett fruktbart sfättland, det egentliga Cochinchina, beläget i centern, -ett bergland, men genom en stor mängd förträffliga hamnar af naturen bestämdt för sjöfart och handel, och slutligen Kambodscha, med alluvialjord, bildad genom periodiska öfversvämningar af ett bland Asiens mäktigaste vattendrag. Inom sina nuvarande gränser föder Cochinchina 12 till 13 millioner menniskor. Dess jordmån är i rikets båda yttersta ändar i norr och söder mycket passande för odlingen af alla tropiska växter. Dess berg äro rika på dyrbara metaller, dess kuster på fiskerier, dess skogar på ebenholtz och åtskilliga slags färgträd. Det är måhända dessa slågs företag, vare sig af engelsmän och fransmän i förening, eller af de senare ensamt, som hindrat Ryssland att inslumra och som i följd häraf föranledt dess företag i Villafranca. Ehuru flera af våra tidningar sökt förringa vigten af detta faktum, har det emellertid här väckt uppseende. Likasom i andra dylika fall, inser man icke fullt den egentliga afsigten; men man har svårt att tro Rysslands politik ej ha varit annat än en fantasi, då det af Sardinien begärde det medgifvande, som det nu erhållit. Ryssland i Villafranca, Ryssland fattande fast fot vid Medelbafvet och der intagande en mer eller mindre betydande ställning, är en sak, som ej bör kunna vara likgiltig. För att kunna så anse densamma, måste man ha glömt, att Rysslandder befinner sig nära till hands i afseende på Grekland och Turkiet, samt att det blir i tillfälle att på dessa kuster rekrytera sin flotta med skickliga sjömän. De, som vilja se allting i svart, förmena, att Rysslands besittning af Villafranca kommer förr eller senare att bli en krigsorsak. Och den, som känner Rysslaild, lärer ej vilja påstå, att dessa pessimister helt och hållet sakna skäl för sitt förmenande. Då frågan är om Petter den stores folk, kan man i afseende på krigsorsaker alltid säga: uno avulso, non deficit alter. AH. Den tillförordnade regeringen har i dag haft sammanträde. ——