— Svenska Tidningen fortfar i sitt koller i anledning af våra anmärkningar vid öfverste Björnstjernas utnämning till krigsminister. Hon sätter till och med i fråga att vår uppgift angående källan för det af oss ur en enskilt korresponders citerade omdömet skulle vara alldeles ogrundad. Vi öfverlemna åt Svenska Tidningens eget tycke och omdöme att afgöra om det är henne värdigt att taga sin tillflykt till dylika insinuationer. Emellertid äro vi i tillfälle att, om så påfordras, förevisa Svenska Tidningens Spiritus. Rector det ifrågavarande brefvet. Dess författare är nu höjd öfver Svenska Tidningens både klander och beröm; men att han var en man af både hed.r, omdöme och kunskaper, skall icke jä vas af någon, som känt honom. Hvad i öfrigt beträffar Svenska Tidningens utläggning af det ifrågavarande brefvetutdraget, så är den fullkomligt förvrängande och endast syftande derhän, att inlägga vida mera bitterhet och en långt vidsträcktare mening i brefskrifvarens omdöme än deruti i sjelfva verket finnes. Vi hafva alltför ofta erkänt grefve Hamiltons både habilitet, verksamhet och enskilt aktningsvärda karaktär, för att vi nu skulle hafva för afsigt att frånkänna både honom och hans öfriga kolleger dessa egenskaper. Exempel saknas Gudnås likväl icke derå, att en maktlysten minister eller favorit önskar viljelösa och karaktärssvaga redskap, för att icke träffa alltför svåra hinder mot sin egen vilja, och att han således heldre väljer nollor än utmärktheter till medtäfiare om sitt inflytande. Detta har också obestridligen vac rit korrespondentens mening med det senaste tillägget i hans bref, hvilket endast innefattade ett uppriktigt svar på vår fråga, hvad korrespondenten tänkte om hr Björnstjerna såsom statsrådskandidat.