ov TO a ER sar RE de RR EE RR DETTA IE UKee tarenfattar hastigt, genom den uppmärksamhet, den blick som verkstadens arbeten gifvit honom, den törst, med hvilken han söker kunskap för sitt behof, den fribet han har att följa undervisningen särskilt i de ämnen, hvaraf behofvet är honom närmast, de många år han kan begagna skolan jemte arbetena i sitt yrke, då fan finner henne öfver allt, dit dessa arbeten kunna förflytta honom, och alltid har fritt att på det nya stället Fortsätta sina studier, i skolan derstädes, från den punkt der han -slutade dem på första orten, samt slutligen derigenom, att, hvad de naturvetenskapliga ämnena beträffar, det handlar här mera om belysning och undersökning af de allmänna naturföreteelserna, än om en vetenskaplig redogörelse för lagarne efter hvilka de ega rum. Men framför allt i kovstundervisningen får arbetaren icke stanna vid dessa allmänna begrepp, utan. måste här förvärfva förmågan att. sjelf. undersöka och sjelf skapa. Ty det är icke nog för honom att kunna uppfatta det sköna, AR måste sjelf åstadkomma det. Också utmärka sig öfver allt arbetarens skolor, genom utförlighet i konstbehandlingen och e grunder hvarpå denna hvilar, hvilka grunder för arbetaren, som har att utföra saken sjelf ända till dess minsta delar, måste i afscende på dessa lemnas långt mera utvecklade än man finner dem i skolan för konstnären, hvilken i sina. skapelser har att med blott få drag angifva arbetarens verk, då taflan utföres på: en riuga måttstock, och kan derföre endast framställa massornaaf skulptur eller annan: prydnad, som i taflan är bisak. Räknas, efter de ofvan intagne uppgifterna, lärjusgarne för städerna Närnberg och Miinchen, endast i de skolor som hufvudsakligast undervisa i konst, och alltså utelemnas industriskolorna och de tekniska dagskoloria (Gewerbsschulen), ehuruväl i dessa senare visserligen också handteckning såsom ett af de -hufvudsakligaste läroämnena ingår, om än mindre utvecklad än i de tekniska helgdagssKolorna för handtverkare och i de särskilta tekningsskolorna; så. visar sig af de anförda talen: I Närnberg undervisade i konstskola, under år 1851—352, 1427 -personer ur arbetsklassen, eller 27 på tusendet af folkmängden, och I Minchen undervisade i konstskola, under år 18351—352 2748, personer och, under år 18534—53 2840, persöner ur arbetsklassen; eller; för år 1851—52 21, på tusendetaf folkmängden och för år 1854—55 22, på tusendet af samma folkmängd. Svenska slöjdföreningens direktion har trott ämnets utomordentliga vigt för landet fordra den omständlighet hvarmed direktionen i djupaste underdånighet nu anfört officiella uppgifter från andra länder, rörande de specialskolor som der finnas för industriens arbetare, och direktionen har dertill lika underdånigt fogat de slutsatser, som ur uppgifterna blifvit härledda. Direktionen har vågat hoppas att derigenom kunna fullt ådagalägga att i de länder, der industrien gjort de största framstegen, aftonskolor för arbetaren, sådana som svenska slöjdföreningens skola med den utvidgning föreningen åsyftar, icke äro hvad man hos oss länge velat anse dem för, blotta nödhjelpsskolor för att någorlunda kunna bispringa de arbetare, hvilkas uppfostran bhfvit försummad; utan ått de utgöra specialskolor som, fastän endast på söndagar och hvardagsaftnarne öppna, allestädes förmå gifva undervisning ur vetenskap och konst, tillämpad på industrien, till den vidd närvarande tid oafvisligen fordratf hos arbetaren; samt att, i di rektionens tanka, dessa skolor utgöra det enda sätt, på hviket en sådan undervisning. kan komma sjelfva arbetaren och handarbetet till godo, och tillika öppna. för denne arbetare möjligheten att bereda sig inträdei statens högre tekniska undervisningsanstalt, kongl. teknologiska institutet, hvarigenom landet vinner, på .en gång praktiska: och:kunniga: män för ledningen af sina industriella företag. Då svenska slöjdföreningens: direktion nu vågar bönfalla om Eders K. M:ts nådiga proa till rikets ständer om förökadt statsidrag till föreningens skola, anhåller direktionen underdånigt att få nämna det, enligt kongl.. kommerskollegii underdåniga berättelse om rikets fabriker och manufakturer under år 1853, Stockholm då hade 2027 gesäller och 2442 lärlingar, eller tillsammans 4469 handtverksarbetåre, utgörande icke mindre än 43 proc. eller så nära hälften af antalet gesäller och lärlingar i landets öfriga 86 städer tillsammans, hvilket antal enligt nämde berättelse uppgick till 10,388. Lägger man vidare till nämde antal 4469 handtverksarbetare i Stockholm, antålet af de, enligt erhållen uppgift från kongl. kommerskollegii statistiska kontor, uti hufvudstaden för samma år befintliga fabriksarbetare, utgörande 3448; så finner man att sammanförda beloppet af arbetare, som Stockholms handtverksidkare och fabrikanter det året begagnade på sina verkstäder, uppgick till till 7917 ersoner. Men utom dessa funnos ytterligare 88 personer, hvilka i ofvan åberopade underåniga berättelse upptagas bland dem som i ufvudstaden, såsom försörjningsmedel med gna händer till afsalu åstadkommä handtverksrbeten, och hvilka personer visst icke minst äro i behof af teknisk undervisning. Det visar sig således att summan af arbetare handtverk och fabriker inom Stockholm unler det nämda året var 8805; deri icke inberipne mästare och egare af handtverkseller fabriksrörelse, hvilka ensamt för sig uppgingo ill 1896. Huru högt åter hufvudstaden står öfver lanets öfriga städer i tillverkningsvärde, må kunna lutas deraf, att, enligt meranämde berättelse, en bevillning, som fabrikanter och handtverare i Stockholm erlade, jemförd med suman af rikets öfriga städer, steg för fabrikerna ill 41 proc. och för handtverkarne till 107 FET : ENS er en Är oA TN a NA Ul KR pr BR RR HA on fe Re