FESMASERT AGNES SAMT IR ERSISSUPRARSER DEReJASRIE Er LITTERÄRA NOTISER Praktisk handbok i botanik af C. P. Nyman (Stockholm 1858). Denna handbok af en välkänd författare grundar sig på en ny princip för botanikens studium, öfverensstämmande med den s. k. syntetiska metoden för språkstudier. Författaren anser nemligen äfven den naturhistoriska undervisningen böra gå från det enskilta till det allmänna, så att man iakttager och lärer känna särskilta naturalster, innan man betraktar deras samband med hvarandra. Man finner derföre här framstälda 64 allmännare kända och lätt åtkomkomliga växter ur svenska floran, för hvilka en utförlig redogörelse lemnas, hvarigenom lärjungen, då de framställa de väsentligaste organisationstyperna i vår flora, får på samma gång han vänjer sig att undersöka växter och se med egna ögon, tillika under hand inhemta det vigtigaste af organläran och dess terminologi. Derefter följer en kort organologi; som egentligen endast utgör en ordnande återblick på de iakttagelser lärjungen förut gjort under studium af de särskilta växterna. Efter en ytterligare kort framställning af växtfysiolögien och systemläran följer en öfversigt af vär flora, för att visa, huru systematikens allmänna reglor tillämpas. Författaren har öfverallt användt svenska benämningar, anförande de latinska inom parentes. Vi förmoda att denna handbok skall bli af ganska mycket gagn, så väl för skolundervisningen, som isynnerhet för sjelfstudium af en vetenskap, som innebär så stora lockelser och behag äfven för den olärde, och hvars material är så allmänt och lätt tillgängligt. I Dalarne. Bilder från en resa sommaren 1858. I. Ett besk hos andeskådaren Säl Pehr i Elfdalen. II. Blåkullafärderna i Mockfjärd. III. Baptismen. IV. Blick på de religiösa rörelserna i allmänhet. Upsala 1858. 50 öre rmt. Den lutning: åt det öfvernaturliga, vidunderliga, dämoniska, som i alla tider gifvit sig tillkänna hos folket, har äfven i våra dagar, dels under nya former dels med begagnande af förr brukliga, uppenbarat sig. Så har, sedan de dansande borden och klappandarne, utgående från Amerika, gjort sin rund genom Europa, i Frankrike helt nyligen åtskilliga underbara och undergörande syner försports, sannolikt föranstaltade af presterskapet och utförda under dess öfverinseende. Äfven från ett par af Sverges provinser har man under loppet af innevarande år haft att förtälja åtskilligt underbart, dels under form af andeskåderi, dels i skepnad af det sedan tvenne århundraden lyckligtvis ur bruk komna kom-munikationssätt, som man: benämt blåkullafärder,. Författaren till den lilla skrift, vi här anmäla, anmärker med skäl i afseende på den sistnämda arten af exaltation, att sådant vittnar om den hedendom, som ännu beklagligen vidlåder vår allmoges föreställningssätt. Hvad det här omförmälda andeskåderiet angår, å hvars märkliga fenomener författaren anför tvenne af trovärdiga personer bestyrkta exempel, synes den af honom angifna förklaringen, nemligen att personen befunnit sig i ett sjukdomstillstånd, vara den sannolikaste. I de båda sista afdelningarne af skriften yttrar sig författaren dels om baptismen och dess bekännare, utan att ingå i de konfessionella tvistepunkterna och på ett humant och : oväldigt sätt, dels ock om de religiösa rörelserna i allmänhet, hvarvid -han får tillfälle att särskilt framhålla den andliga rörelse,l: som, ehuru under en och annan förirring, på ett i det hela storartadt och kraftfullt sätt uppenbarar sig hos Dalarnes folk. Denna broschyr förtjenar, så väl genom ämnenas psykologiska och nationella intresse som ock genom den enkla och flärdlösa behandlingen, uppmärksamhet såsom ett bidrag till vår tids inre historia. — Om folkmedicin. Ett motstycke till både läkekonst och qvacksalfveri. Utkast för den tän-): kande allmänheten af doktor Liedbeck. (Stockholm, 1858). Uti denna nyligen utkomna lilla skrift söker författaren visa, huru man inom läkekonstens område ännu har mycket att lära af folket. Efter en framställning af den sk. Dunderbergska metodens användande vid höftledsbrott (metoden är illustretad med en teckning) anmärkes huru de flesta af medicinens stora upptäckter skett utom läkareyrket; Så var förhållandet med kopp-: ympningen, så ock med kinabarkens användande såsom feberstillande medel; gymnastiken, vattenkuren m. m. Derpå meddelas åtskilligt om -Rademachers empiriska system samt om Reichenbachs s. k. Odlära, en lära, för hvilken våra. största vetenskapsmän, Berzelius och Wahlenberg, redan 1846 yttrade sig. Homöopatien försvaras med liflighet emot dess vedersakare, såväl utländska som inländska, deribland :isynnerhet doktor Sätherberg och professor Hvasser, hvilken senares Afskedspelsningo underkastas en kritik, liksom den förres artiklar i Aftonbladet.