det en pligt för den främmande, som-känner förhållandena, att förfäkta den lidandesyrättigbeter, Emellertid och innan jag..ger något löfte, utber jag mig att hennes håd vill vara så god och till i öfvermorgon betänka hvad jag sagt. Tro mig! det förtjenar att behjertas. Jag skall då infinna mig för att få del af ert beslut. Baronen bugade sig och gick. Under loppet af tvenne dagar efter samtalet med baronen höll professorskan sig innesluten på sina rum. Hennes egenkärlek, hennes fåfänga hade lidit ett förfärligt nederlag. Hon hade icke blott blifvit gäckadi sina käraste. förhoppningar, utan baronen hade ju till och med haft oförskämdheten förklara, det han endast för Minnas skull -öfvertalat henne satt resa till Rönby.. Detta var sannerligen så förödmjukande, att hon kände sig nära att qväfvas af harm och förtrytelse. För hvad ändamål hade hon nu inledt denna försoning med brodern? Jo, för att höra baronen berätta Minnas slägtregister. Åh, något sådant kunde ju rent af förorsaka henne nervattacker, såframt icke en stråle af hopp och ersättning för det lidna nederlaget framlyst i grefve Stormhjelms person. Professorskan började derföre moget öfvertänka hvilket handlingssätt, som under dessa förhållanden vore klokast. Har baronen väl bevis, frågade hon sig sjelf, att Minna är min systerdotter? Nej — En döendes ord äro af föga betydelse. Jag behöfver således och skall. aldrig erkänna henne som slägtinge. Här satte professorskan. en afslutande punkt. Hon hade nu fattat sitt beslut; och baronen skulle lika gerna kunnat förmå jorden att stå stilla, som fru v. Krug att vika från en af sina föresatser. Emellertid medgaf hon någön jemkning för den händelsen; att baronen skulle vara försedd med juridiskt bindande