1 frane 35 centimer, ungefär 11 preussiska silfvergroschen, hvaremot ett enkelt, äfvenledes:, rekommenderadt bref -från, Berlin: till Stockholm. kostar. minst. 9 :silfvergroschen! Särdeles. gynnade vid: försändning: med posten äro tidningarne, hvilkas postafgifter knappt ersätta transportkostnaden:. Tariftsatserna för begagnande af telegraferna äro: lägre än i något annat land uti uropå eller i länderna på andra sidan verldshafvet. Priset för en enkel depesch genom hela Schweiz utgör blott I franc. Denna inrättning är derföre i sjelfva verket tillgänglig för hela. folket, och likväl visa sig de finansiella resultaten vida. fördelaktigare än i länder med höga. tariffsatser. 1856 års bokslut visade följande resultat: inkomst: 393.442 fr.. utgift: 367,312 fr., nettobehållning: 26,130 fr.. hvarvid, väl still bemärkandes, åtminstone 25.000 fr. till upprättande af nya linier äro inberäknade i utgifterna. De särskilta kantonernas finanser utfalla vid första påseende mindre gynsamt än förbundets. Öfta visa de till och med brist. De berättelser, ur hvilka vi hemta dessa uppgifter; försäkra emellertid, att det i sjelfva verket förhåller sig annorlunda dermed, i detatt inkomsterna fastställas efter en minimiuppskattning, utgifterna deremot efter ganska höga beräkningar, så att faktiskt större summa inflyter, än förslagsvis upptages, och bokslutet utvisar ansenliga besparingar. Likaså händer det, att man såsom deficit benämner den summa, hvilken. ej: kän betäckas genom vanliga inkomster och till hvars anskaffande en direkt skatt är behöflig. Såsom de hufvudsakliga inkomstkällorna i kantonerna uppgifvas: afkastningen af den egna förmögenheten, indirekta skatter (deribland en måttlig saltskatt, stämpladt papper och taxor, afgifter för arf m.m.) samt direkta skatter. I de ftesta kantoner består den enda direkta. skatten i ordets inskränktare betydelse af en kombinerad. förmögenhets-, näringsoch inkomstskatt. Förmögenhetsskatten behandlas såsom ett slags progressivskatt. Ingen är skattefri. De lägre klasserna betala litet. Inkomsten från omkring: 1200 fr. beskattas i fullt mått och i betydande stigande progression, till den högsta inkomst, som, kan förekomma ickantonen. Sjelfbeskattning utgör grundvalen för hela detta förfarande. , Grundskatt tyckes i Schweiz. endast finnas i kantonen Waadtland samt i en liten del af kantonen Bern: Icke heller finnes det någon husskatt. Yrkesskatt betala efter regeln endast värdshusidkare. Flera kantoner äro ännu fria från alla direkta skatter. Dessa skatter äro i Schweiz, såsom man allestädes kan få höra, ännu mera opopulära än i andra länder... Invånarne vilja vanligen ej höra talas om dem; men man måste dock nästan öfverallt småningom besluta sig dertill. Icke att förgäta under rubriken allmänna skattebördor äro kommunalutgifterna, hvilka ofta icke äro obetydliga. Kantonernas skulder beräknas i den af oss begagnade, här och der måhända i något för vacker dager hållna öfversigten till omkring 8,000,000 francs, hvaraf inemot 5,000,000 belasta: den olyckliga kantonen Tessin, hvilken så lång tid haft att uthärda utlandets påtryckning. I de flesta andra kantoner skall värdet af den omedelbara aktivförmögenheten mycket öfverstiga skuldbeloppet. Enligt samma, något optimistiska uppgifter skulle förbundsoch kantonalbudgeten komma till följande resultat i afseende å nettoinkomster och nettoutgifter: Nettoinkomster för förbundet omkring 27, mill. fr., för kantonerna omkring 22 mill. fr., tillsammans omkring 24 mill. fr. Förbundets och kantonernas sammanräknade utgifter beräknas i oftanämde statistiska berättelse på följande sätt: Aflöningar 2,200;000 fr.;-undervisning 4,500,000; militärväsen 3,600,000; skulder 900.000; pensioner 60.000, eller tillsammans 11,260.000 fr., hvilket således skulle gifva ett vackert öfyverskott på hela summan samttyckes, äfven med fästadt afseende å den partiskhet och förgyllning, hvartill, såsom nämdt är, berättelsen här och der gör sig skyldig, bevisa, att de reaktionära sagor om ett omåttligt deficit och om betungande skatter i Schweiz, som man i några partiska tidskrifter roar sig med att duka upp, i alla fall å sin sida äro mycket öfverdrifna, samt att detta lands finansiella tillstånd, isynnerhet i jemförelse med andra af samma storlek, i det stora hela kan kallas gynsamt. Om de militära angelägenheterna kan jag i dubbelt: afseende vara fåordig, emedan: militärförfattningen i det neutrala och till en defensiv ställning hänvisade Schweiz i detta ögonblick i och för sig icke ingifver någotl stort intresse; samt jag redan i ett föregående bref i anledning af den Clossmannska broschyren redogjort för dess grunddrag. Att Schweiz icke har någon stående här är nogsamt sbekant. Förbundet får icke underhålla några stående trupper. Hvarje schweizare, som till sin kroppsbeskaffenhet är vapenför, är äfven pligtig till krigstjenst. Förbundshären. är indelad på följande sätt: 1) Förbundsuppbudet, som består allt vapenfört manskap mellan 20 och 34 år. Kantonerna måste uppställa åtminstone 3 procent af sin befolkning; 2) reserven eller det manskap, som är mellan 35 och 40 år. Minst 14, procent måste uppställas dertill; 3) landtvärnet till 44 års ålder; och 4) landtstormen. I Sonderbundkriget (1847) uppgick de 134, edsförbundskantonernas verkligen i fält stående krigsstyrka till 98,861 man, och de 7 sonderbundskantonernas till -39,580 man, eller tillsammans 138,441 man, hvarförutan sonderbundskantonerna uppstälde en landtstorm af 46,976 man. Halfannan kanton,!.