— En insändare. till. Handelstidningen påpekar en bristfällighet i bränvinslagstiftningen. som blifvit en följd af den större bränneriei under nuinstundande bränningstermin medgifna valfrihet i afseende på bränningstiden.EDen insända uppsatsen, som torde förtjena hr civilministerns uppmärksamhet, är af följande lydelse: Under senaste riksmöte väcktes inom borgareståndet en motion i afseende på tiden för bränvinstillverkningens utöfvande, hyaruti yrkades, att det måtte bli tillverkaren af bränvin tillåtet, icke allehast att utöfva handteringen årligen två månader, utan ock att, efter eget godtfinnande, härtill välja hvilka 2:ne månader som helst af tiden från ocn ined November till och med April månad, med skyldighet att derom på föreskrifvet sätt göra anmälan minst 6 veckor innan tillverkningen företages. Såsom skäl för denna förändring anfördes hufvudsakligen, att, efter hvad erfarenheten visat, den uti nu gällande förordning bestämda tid för bränvinstillverkningen vore i hög grad olämplig. Wid den tid, då anmälan till sådan tillverkning i större bränneri skulle göras, hade sädesinbergningen på de flesta orter i riket merändels icke på långt när hunnit fullbordas och kunde följaktligen icke heller till sitt resöltat bedömas, hvarföre mången, som i mån af skördens beskaffenhet kunde finna det för sig fördelaktigt att tillverka bränvin, derifrån afskräcktes genom ovissheten, huruvida och till hvad pris han blefve i tillfälle att anskaffa behöfliga råämnen. Bränvinstillverkarne tvingas ock att verkställa sina inköp af spanmål, som för brännerierna erfordrades, å en tid, då tillgångarne af ett förflutet års skörd mestadels voro upprymda och den nya sädesgrödan endast till en ringa del hunnit uttröskas, hvilket förhållande åter åstadkomme betydlig prisstegring på de oumbärligaste lifsmedlen. Till ekonomisk förlust både för tillverkarne sjelfye och för det allmänna, hade derföre stora partier mjöl och säd blifvit införskrifna från andra länder, utan att detta eljest varit af verkligt behof påkalladt. Vederbörliga utskottet var emellertid af den åsigt, att rubbning i tiden för bränvinstillverkningen icke vore af något verkligt behof påkallad, att-handteringens bedrifvande under en sammanträngdare tid i allmänhet ger fördelaktigare resultat, än under skilda tider, samt att förökning i antalet af tillverkningsterminer, med åt tillverkaren lemnad valfrihet, skulle kunna föranleda till missbruk och försvåra den nödiga uppsigten öfver bränrierna, hvadan utskottet afstyrkte bifall till berörde motion, hvilken icke heller hos rikets ständer lyckades göra sig gällande. Oaktadt sålunda; enligt hvad häraf synes, frågan om förändring i tiden för bränvinstillverkningens utöfning varit föremål för rikets ständers. öfverläggningar, och dessa beslutat, att icke någon förändrfing finge ega rum, har icke desto mindre regeringen nu för kort tid sedan, enligt hvad kändt är, funnit sig föranlåten med afseende å vigten deraf, att den för större brännerier ntgående betydliga afgift ieke under närvarande tryckta penningeställning på en gång drages ur allmänna rörelsen, förordna, ätt nnder nästinstundande höst och vinter, bränvinstillverkning i större bränneri må vara tillåten under en eller två månader af tiden från den 15 Okt. till den 15 Dec. samt från den 15 Jan. till den 15 April. . Denna af regeringen, i strid med rikets-ständers beslnt vidtagna, åtgärd vittnar om en berömvärd omtanka för landets ekonomiska angelägenheter, och torde helt visst ha framkallat allmän belåtenhet. Likväl har regeringen dervid gjort sig skyldig till ett förbiseende, som är af vigt att ja förr dess hellre få afhulpet, Uti 20 4 af bränvinsbränningsförordningen stadgas nemligen, att destillering endast får utöfvas under tid, då bränning icke är tillåten, och då bränvinsbränning -nu får utöfvas under loppet af 5 månader, kan under hela denna tid icke någon destillering ega rum med mindre-regeringen upphäfver berörde stadgande. Uti ofvannämda motion föreslogs äfven, att destillering måtte få bedrifvas hela året om, under de vilkor i afseende på afgiften derför och redskapens beskaffenhet 20 i förordningen innehåller. Till detta förslag tillstyrkte utskottet bifall, hvilket dock endast lemnades af borgareståndet. Oaktadt sålunda rikets ständer icke heller velat medgifva denna förändring i bränvinsbränningsförordningen, blir det likväl en oundviklig nödvändighet, att samma äfvenledes beslutas af regeringen, hvars uppmärksamhet denna angelägenhet emellertid tyckes hafva undgått.