TVENNE FAMILJERÖDRAR, Fru M. S. SCHWARTZ) Klockan ringde sex på morgonen, man val trött, och hvar och en begaf sig till hvila, atom professorskan. Hon hörde ej till dem som af :sömn och trötthet afskräckas från att utföra hvad de föresatt sig. När hon gick uppför trappan, vände hon sig tillvdottern och sade: Jag vill tala vid dig. Albertine följde modren in i hennes rum. Professorskan satte sig i soffan. -Albertine blef stående. g Min vilja är att få veta afsigten med frökens uppförande i afton; Var meningen må. hända att förolämpa mig? Det jeruhårda uttrycket i professorskans drag hade: något fruktansvärdt. Albertines Kinder voro lika bleka som modrens, hennes hållning lika oböjlig, hennes panna lika upphöjd, då hon svarade: Om någon i afton. blifvit förolämpad, så lär det vara jag. i Du!; professorskan reste sig häftigt med en hotande åtbörd: : Ja, just jag! —eller hvad namn skall jag gifva deråt, att mamma nästan med våld ville tvinga mig att dansa med en karl, som sårat mig. ; Tig! utropade professorskan och; sträckte handen emot dottren. Akta dig att i trotset söka ett försvar för ditt uppförande, att glömma, det du talar vid din mor! Jag kunde då äfven glömma dina19 år öch endast behandla dig som ett uppstudsigt barn. Albertine tryckte händerna möt bröstet, drog ett .djup andetag och svarade med dämpad röst: ) -Om jag glömmer den aktning mamma Kär rätt att kräfva, så är det derföre att mamma aldrig behandlat mig såsom en dotter. En slaf har jag varit, ingenting annat; men ) Se Aftonbladet n:r 200—213 och 215.