STOCEHOLM den 18 Sept. Bland de flera obetänkta, för att icke säga lättsinniga beslut som fattades vid senaste riksdag, sedan den finansiella krisen redan inträdt och det hotande ekonomiska betrycket hade bort bringa de förut af jernvägsfebern mest förblindade till någon sans och måtta, måste man tvifvelsutan i främsta rummet och såsom öfverträffande allt. annat i denna väg sätta det beslut, hvarigenom till förberedande åtgärder för tockholms förseende med befästningar och dessas påbörjande å hufvudstadens södra sida anslogos 100.000 rdr rgs för hvart-; dera af åren 1839 och 1860. Att, på samma gång medel måste nekas till anläggning af en telegraf mellan Gotland och Sverges fasta land och till flera andra vigtiga ändamål; handlöst kasta ut 200.009 rdr för ett företag, hvars vigt, nytta och möjlighet icke varit nå: I on grundlig undersökning och någon ig utredning underkastade, kan samnerligen kallas för ett mästerstycke uti abderitisk statshushållningskonst. I Då det med agiterandet för dessa. 200,000 rdr naturligtvis endast var menadt att få en handpenning, genom hvilken rikets ständer skulle binda sig vid ett företag, hvars omfatthing och kostnad väl med fullt skäl kunna sägas vara: oberäkneliga, så skall man utan tvifvel. skynda sig att så fort som möjligt gräfva ner dessa penningarihvarjelanda förberedande arbeten, och vi ha hört uppgifvas, att åtskilliga jordarbeten i och för ett blifvande 8. k. reträttverk utanför Skanstull snart skola begynnas. Meningen är naturligtvis att vid en blifvande riksdag kunna; säga till ständerna: hafven I sagt a, så måsten I äfven säga bj har en så pass stor penningsumma blifvit offrad på förberedelser, så vore det oförsvarligt att låta den ligga alldeles bortkastad, och det -blir nödvändigt att åtminstone få anlagda nåra fasta stöd för anordnandet i krigstid af hufvudstadens försvar o. 5. v.: Sedan man sålunda efter mångahanda föreläsningar i statsutskottet och beärbetningar på enskilta riksdagsmän lyckats genom en eller annan rösts -öfvervigt i förstärkt statsutskott få. åtskilliga smillioner anslagna till anläggningen af: de mycket omtalade stöden, skall man gå på friskt samt här och der omkring hufvudstäden anlägga spridda verk, När sedermera .ständerna vid en derpå följande riksdag börja knota, då de erfara, att millionerna äro till-; fullo åtgångna, men hufvudstaden ännu allsicke befästad, skall. man. på det mest förbind-, liga sätt i verlden föra de buttra riksdagsmännen ut till redouterna och Martellotornen, visa dem i detalj det vackra arbetet, de finhuggna stenarne och det präktiga cement som binder dem, och sedermeravi de mest vältaliga och bevekande ordalag föreställa dem, att de sålunda befintliga verken icke innebära någonting verkligen betryggande för hufvudstaden, utan att de tvärtom, om deicke vidare fullföljas och kompletteras genom ett antal nya verk och anläggningar, kunna medföra stor fara. Vill man nu icke — skall det :då vidarepredikas — fullständiggörabefästningen, så måste de nu anlagda verken ovilkorligen Hedrifvas, och dertill skulle åtgå en: summa söm: kanske icke vore stort mindre än hvad som behöfves för :kompletteringen. Slutet af alla dessa förevisningar och framställningar skulle då bli beviljandet af nya tnillioner, och vid andra påföljande riksdagar skulle samma skådespel ånyo uppföras, så att den svenska statsbudgeten under flera generationers tid skulle bli betyrigd med en dryg afgift-för ett företag, hvars nytta måste betraktas såsom minst sagdt högst problematisk, och som möjligen till följd af förändrade: politiska förhållanden skulle kunna .påtagligen bli fullkomligt öfverflödigt, onyttigt och menligt för landet. -Om, såsom man torde kunna: ha något skäl att höppas, något större sans och bättre hushållning med statsmedlen verkligen skulle lyckas att göra sig gällande vid nästa riksdag, så böra de nu så lättsinnigt bortkastade 290,000 ; rdr icke tynga något i vågskålen, då fråga om hufvudstadens befästande förekommer, utan denha fråga rikt gt grundligt, allvarligt och med blicken fästad på framtiden tagas i öfvervägande, såsom vore den fullkomligt ny. Hellre må ett par hundra tusen rdr ytterligare kunna räknas till det, som onyttigt blifvit bortkastadt på ändamål, som föregifvas höra till nationalförsvaret, än att landet skulle genom denna handpenning ohjelpligen vara inledt i ett företag, som. skulle kunna bli. en statsekonomisk kräfta, en. källa till lardets utarmande. Vi ha aldrig med bestämdhet förnekat, att någonting kan och bör göras, för att underlätta hufvudstadens försvar; men dels bör denna sak först fullständigt utredas och genom en detaljerad och tillförlitlig plan garanti lemnas mot befästningsarbetenas utsträckning i oändlighet, dels är den icke af så utomordentlig vigt för nationalförsvaret, att icke de pekuniära uppoffringar, vi för detsamma kunna göra, 1 första rummet böra egnas åt utvecklingen och stärkandetafden lefvande försvarskraften, tillräckligt antal verkligen stridbara iåän och dugliga vapen, färdiga attgenast tillgå ibehofvets stund samt goda medel att fortskaffa och använda dem, då det gäller, på alla hotade punkter. Det är en ofta upprepad sanning, om hvilken vi ånyo erinras genom det ämne vi ofvan berört, att en nations verkliga styrka, i fråga om dess ställning till främmande makSEEN PR TERES ATERN