des det. . Få se om inte kronobetjeningen lå ter infatta det i glas och tam, ty vi ha både snickare och glasmästare. Sedan åto herrarne frukost, som landshöf. dingen bestod — och han hade skickat uf silfver och tillbehör, ty vårt är väl för gement, förstås! — fast det vär på kronofogdens landtställe, nära staden, och då voro alla våra vackraste flickor der utstälda, hvitklädda och riktigt näpna attse på, och kastade blommor för prinsen, som. talade med somliga och till och med var så grufligt god och frågade hvad de hette, hvilket de i häpenheten nära på hade glömt. Men några verser hade vi inte att ge, för den gamla frun,som brukade skrifva sådana och var mest som litet fjoskig af sig, hon dog i fjel. Strax derpå reste prinsen och skulle till natten taga qvarter på kungsgården Ottenby, 8 mil från Borgholm, hos stallmästaren der, som lärer vara verkmästare eller stormästare, hur det. då heter, för frimurarne, fast han ser mycket beskedlig ut. Der skulle han bli öfver både söndagen och en del af måndagen, för der fins både stuteri och schäferi, och hjortar att jaga. , Alltsedan Gastaf HI en gång var här har ingen kunglig person gästat vår ö! Då reste man opp en stor sten — med inskription huru glädjen flödade öfver ete. — på Allvaren, der kungen hade stannat och gått af lite grand, men den stenen, eller s.k. flisan, förstörde okynniga menniskor för några år sedan; ty det var en gammal plägsed, att alla vägfarande också skulle pusta der en stund och -gå af, liksom salig kungen gjort. Nulärer man också fundera på något slags minnesmärke, ty alla äro vi i underdånighet djupt rörda. af.den störa äran, som vederfarits äfven -vår ö, som så sällan får se någon hög eller förnäm person, utom landshöfdingen vid beväringsmönstringarne. De gamle veta dock omtala, att en erkebiskop för mångaår sedan resteöfver -landet, .som man hade gjort mycket tillställningar för. En länsman hade vid sinby ställt opp några öch 20 stycken bondflickor att kasta kränsar och bloremor, och den höge resanden hade frågat länsmannen om det var hans barn allesammans. För några år sedan hade vi också alla Upsalastudenterna -här,: då de reste till. Köpenbamn, och undfägnade dem:med kroppkakor m. m. Men .de dröjde blott en stund ;för att bese slottet, fast en beskedlig gumma vid hamnen försäkrade dem, att det gamla skrället var ingenting att se emot v,vår nya klockstapel på torgetn. Hittills har det just inte heller i riket varit så grufligt godt om prinsar att fara omkring i landsorterna, men nu, gudskelof, kan man snart hoppas lite hvar stans att få fröjda sig åt deras. besök. Här. skola de alltid vara mycket välkomna, om de vilja hålla till godo med hvad huset förmår. Prinsen lärer sagt, att vi snart skola få telegraf häröfver och till Gotland. Vår landshöfding, som just är en kärnakarl, gör nog sitt till och som -gotländningarne väl ej heller lägga armarne i kors, så kan det nog bli af. Samband. -med den öfriga verlden — det är just det, som .vi sakna. och behöfva för-att icke stanna alltför mycket efter vår tid. AP.