Mormonerna i Utah, (Från Times korrespondent.) (Forts. från gårdagsbladet.) Camp Scott, Utah Territory, den 12 Juni. Måhända har jag i det nästföregående något öfverskridit gränsen för en enkel berättelse; men jag har trott denna afvikelse påkallad, för att gifva ett tydligt begrepp om de inflytanden, som för närvarande kringhvärfva zstridsfrågan. Fredsmäklarne foro bärifrån till Saltsjöstaden för nio dagar sedan, i sällskap med den för Utah utnämde nye guvernören Cummings; sedan ha vi ej hört af dem vidare. Det bör här ej förbigås, att Cummings hade sistl. höst blifvit utnämd till Brigham Yougs efterträdare och har vistats här i lägret hela vintern, jemte territoriets öfriga Vivila embetsmän, i afvaktan på att genom härens bistånd blifva installerad i Utah; och att när öfverste Kane vari Utah, på sin hemliga sändning, for han tre gånger derifrån hit till lägret, och hade då enskilda öfverläggningar med Cummings. Denne började kort derefter orda om det opolitiska af Saltsjödalens bekrigande, och han for sutligen dit sjelf, efter ett derom träffadt aftal med Kane. I bergstrakten möttes han af en mormonsk hedersvakt, hvilken beledsagade honom — snarare som fånge än som styresman — till Zion, Vid återkomsten till lägret förklarade han alla svårigheter vara undanröjda, och att civilembetsmännen kunde resa till Utah och anordna styrelsen genast, med det förbehållet allenast, att armen icke äfven tågade dit. Men i detta förbehåll låg vårigheter. General Johnston hade order att Aga dit; och huru färdig än guvernören var tt gå in på upprorsmännens vilkor, så föll det ej det minsta den gamle generalen in att följa hans exempel. Så stodo sakerna, när fredsmäklarne anlände med pardonsplakatet. hvarom ingenting var bekant förut i lägret. lakatet innehåller emellertid uttryckligen, att rmån skall tåga in i Saltsjöstaden; och denna punkt är otvifvelaktigt den bästa i hela doumentet. Som den öfverensstämmer fullkomligt med de instruktioner armåns befälhafvare mottagit vid marschens anträdande, komma också uppbrottsorder, till tågets fortsättning i nofgon, att utfärdas i afton; och redan i går afgick en sqvadron dragoner i förväg, för att rekognoscera och att undersöka floderna samt nedlen att komma öfver dem. Brigham Youngs spel har, för så vidt det ingår. hans motståndsmedel , varit ett tomt kryt ända igenom; såframt man. annars får sätta tro till de sammanstämmande intygen af it flyktade hedningar och affallna heliga, om sluppit ut ifrån dalen. Jag har med särkild omsorg granskat dessa intyg och jemört anteckningar af flera vittnen, för att få atredt i hvad mån de, öfverensstämma med ivarandra och hvad förtroende man kan skänka lem. Ett ibland vittnena är en upplyst genteman, som förut varit officerare i en europeisk armå, en man af utmärkt vetenskaplig ildning och i besittning af militärisk blick ch erfarenhet. Andra vittnen äro köpmän, om vistats länge i dalen; flera äro mormonka affällingar. Omkring 200 af sistnämda Jass lemnade Saltsjödalen! för vid pass en nånad sedan, och foro genom vårt läger på an väg till Missouri; men flera deribland qvar-tannade hos oss, i hopp att kunna återvända ander armåns beskydd och söka återfå sin vid :lykten-hit öfvergifna egendom. Bland dessa befinner sig en gubbe, som förut varit bapistprest i Illinois, samt fru Sutherland, en bildad och talangfull dotter till en af Lonlons gentlemen, hvars namn är väl: bekant i lnglands litterära kretsar. Hon blef mormonska när hon ännu var en ung flicka. I hänförelsen af sitt andliga nit öfvergaf hon hem och vänner och anträdde den långa recsan till Zion, der hon hoppades finna helighet och frid. De skändliga seder, som föllo henne isögonen der, väckte genast hennes misstankar och vedervilja, och löste slutligen !en förtrollning, som lockat benne till SaltsJödalen, Flera bland mormonkyrkans furstar — bland dem, tror jag, Brigham Young