Sist förekommer såsom i högsta grad klan dervärd den åtgärden, att tvinga soldatern: marschera så lång väg med nya skodon, : stället för att låta dem begagna de gamla utgångna, och gömma de nya till de mindre ansträngande öfningarne på Axevalla. Hva och en känner, hvilken tid behöfves innar skodon, som för öfrigt äro tillräckligt stora fullkomligt passa efter foten. Hvar och en som har marscherat, vet äfven attfötterna till följd af hettan och ansträngningen i alla fall svullna upp. Må det vara nog med ofvanstående, hvarai dock torde inses, att om äfven den ovanligt starka hettan, de tjocka kläderna och ovanan vid längre marscher något bidragit till sjukligheten, densamma dock i främsta rumme torde kunna tillskrifvas öfveransträngning,föranledd af felaktigheter i marschens anordning. Öfveransträngning. föranledde enligt all sannolikhet tvenne man att rymma och förorsakade att tvenne andra halfdöde föllo ned. Öfveransträngning föranledde troligtvis äfven bröstinflamraation, verk i bröstet, svindel, mattighet, yrsel, feberprodromer, kräkning, apoplexi. svulst i ljumsken, andra yttre åkommor m. mi, d. v. s. omkring 90 af de 148 sjukdomsfall som förekommo, hvartill dessutom kommo 34 fall af fotskaf. Den största sjukligheten inträffade äfven under den längsta marschdagen, som var den 12, då icke mindre än 49 man insjuknade. Så snart någon hvila erhölls, steg genast antalet af de tillfrisknade, såsom t. ex. dagen efter rastedagen, då 21 på morgonen voro tillfrisknade, och efter inryckningsdagen, på hvars eftermiddag man kunde hvila, då 33 blefvo det. Hvem är det nu som man i främsta rummet bör tillräkna skulden för ofvannämde felaktighet i marschens anordnande? Detta kan icke vara någon annan än regementschefen. som är Kongl. Maj:t ansvarig för regementets tjenstbarhet, och hvilken det åligger att befordra underhafvandes rätt och bästa. Om äfven krigskollegium utfärdat marschrouten, så hade det ålegat honom, att deri begära ändring, äfvensom om landshöfdingarne ej åtföljt det af honom ingifna projektet; har detta deremot legat till grund för marsehen, så är felet så mycket mera hans eget. Honom tillkom det i främsta rummet att öfvervaka in qvarteringarnes ändamålsenlighet: och atträtta de misstag, som häri af underordnade blifvit begångne. Honom tillkom det äfven att cefterse maårschordningens lämplighet, för så vidt han ej derifrån blifvit hindrad af den egna omständigheten, som omnämnes i den första rapporten, nemligen att regementsbefälhafvaren under hans frånvaro vidtog de åtgärder han fann tjenliga. Att här således tanklösheten eller vårdslösheten spelat en stor roll, torde knappast vara något tvifvel underkastadt, och man bör hoppas, att vederbörande icke låta sig nöja med de hittills inlemnade, föga eller intet sägande s. k. upplysningarne, genom -hvilka öfverste N. dock så käckt förklarar sig fullt befriad från de beskyllningar, som blifvit honom lagde till last för marschens förande. Det är visserligen sant, att soldaten i fredstid bör härdas för krigets strapatser, och att det således icke skadar honom att ibland få slita litet ondt, för att vänja sig vid fältlifvets oundvikliga ansträngningar och -försakelser. Men denna härdning får likväl icke gå så långt, att deraf skada till lif och helsa uppstår. Gammal miliär.