Ioretunnits, och att denna orsak varit truppens öfveransträngning, blir dock föga tvifvelaktigt -för den, som närmare: granskar förhållandena. Vi vilja här försöka ått genom de i rapporterna förekommande fakta ådagalägga detta. Till en början synes marschrouten vara särdeles illa uppgjord; med afseende derå att rar stedagen blifvit på orätt tid använd. Attmarschera 11 mil(afståndet mellan Uddevalla och Axevalla) på 6 dagar tyckes icke vara något stort konststycke. Vanligtvis rastas hvar fjerde dag, om man marscherar 2 mil om dagen, och hvar tredje om man marscherar 3 mil. Om 11 mil skulle tillryggaläggas på 3 verkliga marschdagar, så komma i medeltal ungefär 21, mil på hvar dag; här skulle män enligt regeln rastat på tredje eller fjerde dagen; detta skedde likväl ej förr än den femte, då man blott hade en dag qvar. Olägenheten häraf, som af hvem som helst kan inses, blef så mycket större, som de flesta stamkompanierna, i anseende till befälets sysselsättning ända in i sista stunden vid de föregående mötena, först så sent kunde uppbryta från roten, att de icke erhöllo någon rastedag innan den egentliga marschens anträdande från regementssamlingsplatsen, utan i sjelfva verket marscherade 5, 6 å 7 dagar utan äppehåll. En gammal, af erfarenheten såsom riktig pröfvad praxis är dessutom äfven, att under längre marscher låta en vid tåg ovan trupp hvila mera i början än mot slutet, då den redan blifvit mera öfvad; den tredje dagen synes derföre hafva varit den lämpligaste till rastedag; man hade då marscherat 2 dagar, sedan hvilat 1 och slutligen marscherat 3. Marschrouterna uppgöras ettdera af krigskollegium eller af landshöfdingarne i de län, enom hvilka tåget skall gå, på projekt af den tågande truppens befälhafvare (här regementschefen), samt får icke under marschen på något vilkor ändras. Hvilken som bär varit den felande, känna vi ej; detta tordel snart af vederbörande utredas. Denna marschroutens felaktiga anordning skulle likväl kanhända i och för sig icke haft så skadligt inflytande på truppens helsa, om ej härtill kommit en annan omständighet, som i väsentlig mån ökat missförhållandet nemligen qvarterens alltför stora spridning åt sidan. Öfverste N. anför, eget nog, till sitt försvar, att somliga kompaniers qvarter varit ända till 34 å 1 mil aflägsna på sidan. Att härigenom marschens längd mycket skulle ökas är tydligt. Vi vilja följa tåget åt. Första dagen (d. 11) marscherades från Uddevalla till Almås, 2 (närmare 1546) mil; somliga kompanier hade ännu 1 mil till qvarteren, således gingo de 3 mil. Andra dagen (d. 12) marscherades från Almås till Flo, 23, mil; nämde kompanier hade således först 1 mil, sedan 23, mil och slutligen ännu ett godt stycke att tillryggalägga innan de kommo i qvarteren, som äfven här voro betydligt spridda, fastän icke bestämdt uppgifves huru mycket. Tredje dagen (d. 13) marscherades från Flo till Håkanstorp, 27, mil; somliga kompanier hade ännu 3, mil att tillryggalägga å sidan, samt lika mycket följande morgon. jerde dägen marscherades till Flata, 2!, mil, hvarifrån somliga kompanier hade 1 mil till qvarteren. Femte dagen rastades. Sjette dagen marscherades fram till Axevalla, 17, mil från Flata; somliga kompanier hade dessutom på morgonen haft-1 mil att tillryggalägga. Man finner således att somliga kompanier under de fyra första dagarne, fastän afståndet från Uddevalla till Flata blott är 9, mil, som i medeltal gör 27; mil om dygnet, likväl egentligen marscherat 3 å 4 mil om dygnet, således på 4 dygn 12 å 16 mil utan uppehåll. Något, fastän obetydligt, minskades likväl dagsmarschens längd, emedan regementets samlingsplats om morgonen utsattes Å: 1,, mil framför hufvudqvarteret under ratten; å:äfven kan man antaga, att med kompanierna : omvexlades, så att icke alltid desamma fingo gå längst åt sidan. I alla fall blefvo dagsmarscherna dock så långa, att de, då ingen 1astedag förefanns, utsatte truppen för en ovanlig och skadlig ansträngning, som visserligen någon gång i krig under trängande omständigheter kan vara af nöden, men som under fred icke kan rättfärdigas. . HjQvarteren uppgöras af kronobetjeningen samti: indelas af den förutskyndande regementsqvar-4 termästaren, som eger att tillse deras riktiga beskaffenhet och begära ändring i händelse af felaktighet. Det är tydligt, :tt om bostäderna i den landsträcka, genom hvilken man: tågar, skulle vara alltför mycket spridda — hvilket dock i en så väl befolkad provins som Westergötland synes föga troligt — qvarteren böra anordnas mera framåt i den riktningen åt hvilken marschen skall fortsittas, 0. Vv. 8. utmed landsvägen, än åt sidan; den afdelning, som då möjligtvis finge marschera l längre den ena dagen, hade detta till godo den följande. Denna lättnad synes under hela Marschen alldeles : blifvit förbisedd, och om äfven ansvaret härför i närmaste hand träffar kronobetjeningen eller regementsqvartermästaren, så stannar det dock slutligen hos regementschefen, som icke i tid gjort sig underrättad om förhållandet och begärt ändring, hvilket ganska väl kunnat ske utan afvikande från sjelfva marschrouten. Af ett ställe i bilagorna (vid besvarandet af frågan 2 i majorsförhörsprotokollet) synes det som om regementet marscherat i roteviskolonn. Att en sådan marschordning vid en flera dagar och under stark hetta fortsatt marsch skulle vara särdeles tröttande, isynnerhet om truppen tillhölls att sluta rotarne tillsammans, inser hvarje man af yrket. Roteviskolonnen är företrädesvis ämnad till marschordning i fiendens grannskap, då man bör vara beredd att hastigt öfvergå till stridsställning, och då markens brutna beskaffenhet icke tillåter begagnandet af någon annan formation. Under längre, fredlig marsch deremot tåga de flesta regementer kompanivis med Wirgortn rotar och afstånd mellan kompanierna. Denna marschordning är den minst tröttande samt öfverensstämmer dessutom tydligen med föreskrifuta EN RER dT fr! Sr I ns rr AR RA Tr RS Peta bn K— mA