sjuttonde -seklerna.: Sedan man genomvandrat denna våning af gammaldags prakt, som ändå var så ny och så glänsande, inträdde mani den nedre, der åter allt var modernt och de? nutidens lyx bländade och fängslade ögat. Jag skulle dö :af harm, om någon annan än Albertine blefve gift med baronen, tänkte ;professorskan och tyckte sig sjelf skapad jus: ör denna boning, hvilken hon äfven ämnad: göra till sin, när dottern en gång blefve friher rinnan Silfverkrona. Majestätiskt tronande i :soffan, gjorde hon upp den ena planen efter Jen andra, för att snart kunna hinna till målet. Baronen förestälde sin kusin grefve. Stormhjelm för professorskan och nämde tillika att hans faster och farbror företagit en utfi:kes resa och icke vore att :hemvänta förrän emot bösten. I öfrigt voro alla grannarne mbjudna till Stjernebro, så att samlingen va: ganska talrik, Hvad som likväl harmade prcfessorskan och alldeles stred emot hennes berepp om adlig konvenans var att doktor flergstibm äfven var bland de inbjudna oc! rörde sig ibland denna societet af landtoch stadsadel, fullkomligt så som om han varit med sina likar. Den karlens hållning är i högsta grad oförskämd. Han bär ju sitt hufvud lika bögt :som trots någon grefve. Det är upprörande att åse dessa framkomlingars skamlöshet. -tänkte professorskan. Med sina skarpa ögon upptäckte hon ä!ven, att grefven, synbart intresserad, betrakstade Albertine, som, 1 sinSvartaatlasklädnirg och med de mörkröda blommorna i håret, var skön som en drottning. Den öfver si: vackra dotter högmodiga modren flyttade blicken ifrån. henne på Jenny, som satt mit i kretsen af unga flickor, iklädd den läsaren redan bekanta blåa nettelduksklädningen, hvari hon ämnade taga emot sina slägtingar,