Och om så vore, har jag ju utbytt ett mindre Aöje emot ett större. Baronen är alltför artig, men glömmer dervid bort vår öfverenskommelse, enligt hvilken vi lofvade hvarandra att vara goda grannar och trogna vänner, och att således aldrig på sanningens bekostnad säga hvarandra artig-heter. Har jag öfverträdt öfverehskommelsen?, frågade baronen i en lifligare ton än vanligt. Ja, det har baron. När?2 E : Nyss, då ni af artighet måste helsa på mig och derigenom hindrades ifrån att fortsätta er EEE Jag såg på baron att detta uppeåll misshagade er. Neka, om ni kan. Inför fröken Jenny ljuger jag aldrig; derför nekar jag icke. Baronens ansigte hade plötsligt fått anstrykning af en smula själ. Tack, nu tycker jag om baronen och skal! i min ordning tillstå, att jag räknade på de :baronen skulle stanna och tilltala mig. Ni har då något att säga? Jag har en tjenst att bedja er om. Och den är? Ni måste använda ert inflytande på min tant och dymedelst förmå henne att i sitt sät: nedlägga mera höflighet emot oss alla; ty i :annat fall lärer pappa snart fatta eld, och då få vi här ett stormande uppträde. Villbaror göra 055, mamma och mig, den tjensten? Kan fröken Jenny tvifla derpå? Min vän skap för herrskapet trodde jag vara så känd att villfaratidet af en dylik begäran aldrig Borde kunna sättas i fråga. Allt hvad jag den saken kan göra skall jag icke lemns vgjordt; men tyvärr är icke mitt inflytand: hos fru v. Krug:särdeles stort. . Åh, säg icke så; ni är deh enda som ha; något välde öfver henne. ; . Huru vet fröken det? Ni har ju endas