visningen. Likasom man fordom först läste gramI matikan och sedan språket, men fw begynner med I språket och lärer sig grammatikan under hand, så trodde han, att nian kwide börja med bibliska historien och fortsätta med katekesen. Han accentueTrade minnesförmågan hos barnet. Prosten ammar i Jemshög hade den erfarenheten, att uti vidsträckta och folkrika pastörater måste 1 utanläsningen behållas. (Hans föredrag kunde dock icke tydligt uppfattas af referenten.) Prosten Westdal polemiserade mot långa katekeser med förklaringar Öfver: förklaringar, t. ex. Gagners katekes. Han hade. vid confirmandundervisning infört bibelläsning i stället för katekesläsning, dock hade banefter föreskrift behållit utanläsning såväl af Luthers lilla katekes som af förklaringen, utan att vara noggrann med den senare. Han önskade helst bibehållandet blott af Luthers lilla katekes och begagnandet af bibliska historien jemte bibelläsning. Professor Flensburg -erkände sig vara konservativ såväl i denna fråga som i. många anära. Han lade synnerlig vigt på bekännelsen, i hvilken smeuniskan skulle vänjas ifrån barndomen, och: aceentuerade lika mycket hos barnet ödmjukhetssiniet som minnesförmågan. : Menniskan skall från början hafva en auktoritet öfver sig. Professorns föredrag utmärkte: sig för liflighet. och värma och tycktes vinna mycket bifall i Doktor Sandberg ifrån Madesjö (Kalmar stift) ville behålla utanläsningen; men kyrkoherden Lundbergsson framhöll det skadliga uti utanläsningen och ville börja med en bok för ungdom,-som i Jefvande bilder: tecknade en kristens lif, så att det stäldes barnen! för ögonen, huru tron och kärleken utvecklar sig och har att kämpa emot kött och verld. p Diskussionen förklarades för denna dag slutad, Hi . att den påföljande åter fortsättas. Den tredje dagen för prestmötet börjades äfven med gudstjenst, då predikan hölls af v. pastor Ekdahl öfver 2 Cor. 5, 18: Alltsammans är af Gudi,! den oss med sig sjelf försontt hafver genom Jesum Christum och gifvit oss embetet att predika samma försoning. Predikanten (en f. d. ledamot af Kristianstads Traktatsällskap, som af Lunds domkapitel för några år sedan blifvit varnåd för inblandning i sådana för prestembetet främmande ting, som spridningen af Luthers skrifter. då ännu ansågs vara) höll en mästerligpredikan, som både till form och innehåll kunde sägas vara fulländad. Sedan mötet var samladt på sitt rum, fortsattes; öfverläggningen om katekesläsningen. Prosten Cederi gren frammanades först. Han ansåg utanläsningen, äfven då den är tanklös och ömklig, icke vara utan sin frukt, och. hade intet medlidande med -barnets. minne, att det med utanläsningen betangades. Hvad baraet en gång har i minnet, kan framdeles komma? det till godo. : Domprosten Wieselgren framkallädes också. Han trodde icke att man kunde anförtro skollärarne mera! än att förhöra barnen deras utanlexor, och ville så-å ledes att. utanläsningen skulle bibehållas i skolan. men att den skulle upphöra, så snart barnen af pre-i sten mottagas till nattvardsundervisning. Kyrkoherden B. Hammar förundrade sig att man kunde vänta något godt af det ömkliga, derföre om utanläsningen var något ömkligt, borde man väl sätta något icke-i ömkligt i stället. Kyrkoherden Lundbergsson utvecklade de satser, som han under gårdagens föredrag i ämnet framkastat. Biskopen affattade resultatet af diskussionen.så, att alla vore öfverens om utanläsningen af Luthers Lilla Katekes, och hvad den-af biskop Björck förordadej läsbok vidkom, trodde han att biskopen sjelf vore rätte mannen för densammas författande, likasom han ock gjorde sig förvissad om, att den snart skulle vinna insteg i församlingarne och då göra diskussionen i detta ämne öfverflödig. Prestmötet öfverenskom-och beslutade, sammanhang med denna fråga, att en dag i hvarje vecka skulle, så vidt icke oundvikliga hinder mötte, hållas bibelförklaring eller katekesation i hvarje pastorat. Vidare förehades ett förslag till anskaffande af goda -bokförråd. Detta förslag vår uppgjordt pi. en afdelning, som hade kyrkoherden B. Hammer till sin referent. Hammar anförde, att som det läsande presterskapet var så fåtaligt, trodde afdelningen sig icke kunna föreslå anskaffandet af gemensamt bokförräd, utan blott af cirkulerande tidskrifter. Frågan hänsköts till: behandiing vid frågan om ordnandet af prestsällskaper. På eftermiddagen förekom först ändringar i pastorats-klassifikationen, sedermera antogs ett försag om understöd åt afsigkomne embetsbröder. Biskopen azmärkte att man glömt att beskatta honom och -han beskattade sig nu sjelf till en afgitt, svarande emot afgiften för 10 pastorater af första klassen. Vidare antogs ett förslag om enkekassor och enkehjelp: -Frågan om adjunktslöner afgjordes. så, att dessa löner bestämdes till 200 riksdaler för, tredje klassen, 300 för andra och 400 för förstå? men då adjunkten icke bor i presthuset, skal han åtnjuta 300 rdr i stat — detta allt riksmynt. Prosten Palmgren väckte förslag om användande af annexoch mensalhemman till aflöning åt adjunkterna, emedan den nämla lönen ansågs af honom alltför otillräcklig, men: hans värma hehjertande utaf adjunkterhas ekonomiska svårigheter kunde icke röra hans medbröder ibiand kyrkoherdarde. Antogsett förslag om. ordnåndet af prestsällskap. Föredrogs frågan om aflöning af domkapitlets amanuens och betjening. Prestmötet beviljade domkapitlets amanuens en lön af-10600 rdr om året (ett vackert sbredvid vid sidan af. frågan om adjunbtslönerna), och åt domkapitlets pedell 450 rdr, allt rmt. Frågan om öfverbygnads-ungelägenheten förbigicks utan vidare, diskussion. Borttagandet och ersättandet af domkapitlets -cessionsoch arkivhus tilläts. Biskopen gjorde derefter förfrågningar om tillståndet i församlingarne, såväl med afseende på sedlighet, som särskilt på de religiösa förvillelserna. Det mest anmärkningsvärda som härvid förekom, var att kyrkoherdarne Angeldorff och Ternström redogjorde för sina församlingar med afseende på de vilsefsrande. och trodde ingen hjelp vara för-handen med mindre förledarne blefve aflägsnade, hvarvid biskop n svarade, att han icke var af samma imnening, som pluralitete; af presterskapet och icke trodde att straflagar bord: anlitas i sådana mål. Dock borde de förvillade, efter föregången undervisning af presterskapet, förvisas til! domkapitlet, men dervid finge det stanna. Destridand: böra begagna lika vapen. Om de komma med bibelförklaringar, skola vi ock komma med sådane, om de kon ma med skrifter, skola vi ock komma med skrifter. Biskopen upplöste mötet med utnämnande afprosten Tegner i Kjellstorp fill preses :vid.nästa prest 4 möte, och hemtörlofvade presterskapet i varma och gripande ord, läggande dem på hjertat att icke för akta församlingen: Jag. ställer: eder till ansvar inför 4 Herren, vår domare, om I-edert kall försumliga skötentDomprosten frambar presterskapets tacksägelse till biskopen, och den senare läste välsignelsen samt upp-, stämde psalmen 426, v. 4: Stytk din kyrkas svaga skara med den gyllne fridens band. Kl var half 12 på natten. UTRIKES. Vi hafva i dag bekommit tidningar från Paris, EA och Berlin af den 1, från Hamburg af den 2 samt från Köpenharan af den 3 dennes, Finsk post har ingått med tidningar från Helsingfors af den 2 och från Åbo af den 3 dennes, Fr RER