Som man kunde vänta; har prosten Ahnfelt ej blifvit Snällpostens korrespondent svar skyldig. Ett sådant af följande lydelse läses nu i Öresundsposten:; j En korrespondent till Snällposten skrifver i ner 102 af denna tidning, bland annat rörande prestmötet i Lund, följande: De radikalaiinom ståndet hafva icke hittills, vid första dagens slut, låtit höra, af sig. Deras chef, Ahnfelt, är här icke och jag är glad derför, äfven för hans egen skull, ty möjligen hade någon opinionsyttring mot hans skriftställareverksamhet kommit att ega rum. Man säger att han fått högvederbörlig tillsägelse att vara borta. Här får jag veta saker, som jag ej visste förr: 1:0 att jag skall vara chef för de radikala inom ståndet: 2:0 att en opiniomsyttring mot mig varit påtänkt 3:0 att jag fått order att hålla mig undan prest mötet. : Den första uppgiften är mig en nyhet. Hvarker utkorad till denna chefsbeställning eller derom angelägen, har jag i min kyrkliga skriftställareverksamhet tagit till orda blott som en röst ur församlingen, ett litet språkrör för församlingens kraf och åstundan efter en del tidsenliga reformer af svenske kyrkans kult, diseiplin, författning och styrelse. Mo: .dess lära och bekännelse har jag aldrig uppträdt helst den öfverensstämmer med min tro och öfver tygelse, hvad fundamentalartiklarne angår. Värre ä ej min radikalism. z : Den andra notisen öfverraskar mig ej, sedan ja sett opinionsyttringen mot redaktören af Öresunds posten; men det tillstår jag uppriktigt, att hade ja kunnat vänta mig en sådan hedersbetygelse, som de; der vederfarits min vän redaktören af Öresundsposten, skulle jag bestämdt infunnit mig vid prestmötet Nu afhöll jag mig derifrån, emedan jag der förutsåg allehanda qvalm, vedermöda och trängsel, som fö min fysik skulle varit lika plågande, som för ander betungande, För att andas behöfver jag, mer ä mången, att vara i åtnjutande af frisk luft och vä deryexling, men dessa fördelar erbjödo sig ej för mir inbillning på det inskränkta rum, som-åt prestmöte: var anvisadt. Äfven var det mig något motbjudand: att disputera för lyckta dörrar och utan appel. till ett mera blandadt auditorium. ANt som är beslägtadt med frimureriet och dess hemligheter orka jag ej med, och. munkeri har alltid varit min väm jelse. Hvad slutligen angår den tredje uppgiften, sakna: den all grund. Hvarken hafva vederbörande tillsag: mig att blifva bortan, ej heller är det sannolikt at: jag skulle stält mig-sådana order till efterrättelsc om de blifvit utfärdade. För öfrigt hoppas jag st på allt för god fot med mina herrar förmän, att d skulle velat neka mig tillträde till allmänt stiftsmött Här var det jag sjelf och ingen annan som stod mig i ljuset, och efteråt kan jag ej annatän beklaga mit: uteblifvande från ett möte, der så så mycket ljus oc! eld varit att tillgå, och der man, enlig sägen, till I mig särskilt en så varm helsning. En annai gg skall jag veta att hålla mig framme. fEarkalt den 31 Augusti 1958. j PG. Ahnfelt. ( Vi meddela här den redogörelse för mö tets förhandlingar söm Handelstidningens referent tillsändt nämde tidning. Referatet bör jar med tredje frågan. Doktor Bergman ansåg-sig icke kunna lemna obe svaradt hvad man tillåtit sig syfta på Evangelisk Alliansen: i Paris, ehuru hvad kan derstädes yttra längesedan vore tryckt och han enskilt icke hal några utlåtanden i ämnet. Han hade blott en gån; talat enskilt med några engelsmän, hvilka föreslog: att en deputation berde afsändas till svenske konun