två kammarjungfrur med sig, och påstår bestämdt, att jag är orsaken till att han fått dem på halsen. Det är belöningen för det jag försonat bror och syster. Den försoningen kommer icke att föra någon välsignelse med sig, skall jag säga baronen, ty jag tål icke de der adelsmanåren, lika litet som jag tål hela anhanget, och vill min syster spela adelsdam, så får hon göra det annorstädes än hos mig. . Pappa, pappa, gif icke baronen ett så dåligt begrepp om din gästfrihet. Nu är tant hos oss och .. —.Och vi få lof att föra Hin i land, inföll majoren, och det är just dertill baronen är skulden. : Men han har ju gjort det i den bästa afsigt Baronen handlade fullkomligt ridderligt, alldeles i din smak, Pappa, då han försonade tvenne syskon. Tra la la, tra la la, men se der kommer, gudskelof, doktorn, så att jag slipper höra mera af den der visan, sade majoren skrattande. Vi få väl behålla baronen hos oss öfver natten? Icke lönar det mödan att resa hem i afton I Oändligt gerna, det är alltid svårt att lemna Rönby, der trifs man så väl, svarade baronen. Det såg verkligen ut som vår baron blivit en helt annan menniska nu, än då vi framställde honom för läsaren hos professorskan. Det likgiltiga och slöa uttrycket hade lemnat plats för en skymt af lif och känsla, som gaf dragen något mindre likgiltighet och enformighet. När doktorn presenterades för baronen, flög en lätt rodnad öfver dennes panna och en skymt af skygghet framlyste i hans helsning, men bortdog lika hastigt som den -framträdt. Doktorns bugning var kall och stolt. Ovilkorligen tänkte Jenny: