TVENNE FAMILJEHÖDRAR, Fru M. S. SCHWABTZ.) Albertine, dessa löften gaf du mig, då du ännu var allt för mycket barn att klart kunna bedöma de hinder, som tesa sig emot en dy-lik förening, och jag älskade dig alltför högt att ens för ett ögonblick låta mitt förnuft beherrska min känsla. Jag har älskat dig utan att tänka på framtiden, utan att vilja se det svalg, som skiljer oss åt. Men nu... Nu älskar du mig mindre! utropade Alibertine, bleknande. : Nej, min, ädla, högsinta flicka, jag älskar dig mer och mer för hvarje dag, men... Han förde åter hennes hand till sina läppar. Men ?, Men sedan min far för tvenne månader sedan kom i din mors tjenst, har jag lärt känna denna stolta och oböjliga qvinna, till sarg hjerta och kärlek du förgäfves skall väd1. väl att något annat, än hennes -telaget i frågan om valet sa med