Sh ud Yt fn UU ———— ALL fare i det lilla huset på Norrtullsgatan — en oning, som på det högsta misshagade professorskan; men fåfängt hade hon med maktspråk, någon gång med vrede, sökt förmå sin man att utbyta den emot en våning i deras hus på Drottninggatan. Professorn, som med fasa tänkte på, att hans älskade filosofer skulle rubbas från den, plats de så många år innehaft, hade bestämdt en gång för alla förklarat, att om hon flyttade en enda stol, eller gjorde minsta försök att utrymma våningen, skulle han efter den dagen aldrig mera gifva henne någon fullmakt att lyfta penningar, och således måste hon emot sin vilja beqväma sig att bo på denna föga aristokratiska gata. Professorskan von Krug hade emellertid, under de trettio år hon herrskat i denna boning, deri gjort så många försköningar och förbättringar samt inrättat allt så beqvämt och elegant, att man icke utan skäl kallade hennes hem för ett paradis i miniatyr. Om äfven vår unge häradshöfding Albert, som måst beqväma sig att, enligt mammas uttryckliga vilja, bo hemma hos föräldrarne, alltid fann detta hem ega någon likhet med ett paradis, lemna vi derhän och tro oss icke heller träda sanningen för nära, då vi påstå, att Albertine tyckte att detta namn var en skärande parodi på verkliga förhållandet. FiEn vacker och klar förmiddag i början af Juni sutto fru von Krug och hennes dotter tillsammans i ett litet förtjusande kabinett. E: Albertine hade sin plats vid fönstret och virkade ifrigt på en stor duk. Mamma tronade i en liten soffa med en stickstrumpa i handen. Det var nu timman för handarbete. Professorskan hade indelat hvarje timma på dagen till en bestämd sysselsättning. Man åt på ett gifvet klockslag, sydde, musicerade. promenerade, läste och konverserade, allt ef