TVENNE FAMILJEHMÖDRBAR, AF Frv M. S. SCHWARTZ. På Norrtullsgatan ligger någonstädes ett täckt hus med en vacker trädgård Der bodde för ett tiotal af år tillbaka professorskan von Krug med man, dotter och son. Skulle någon fästa sig vid, att jag säger professorskan med man, så vill jag upplysningsvis nämna, att professorn hade såsom ung varit astronom, men blef såsom äldre, at böjelse för de ideella vetenskaperna, filosof och så fullkomligt införlifvad med Aristoteles, Kant, Fichte och Hegel, att han inom sitt hus var som om han icke funnits till. En gammal betjent städade hans rum, bar in hans kaffe och var honom behjelplig vid toiletten; ty eljest hade det varit fara värdt, att vår lärde professor, fördjupad som han alltid var i sina logiska undersökningar, kommit ut på gatan med en stöfvel på den ena och en toffel på den andra foten, halsduksrosen i nacken och nattrocken till öfverrock. Men öfver allt detta skulle nu den gamle tjenaren vaka. Inom sin familj visade sig professori aldrig annat än vid middagsbordet, och då hade han platsen till venster om sin fru, hvilken under måltiden oupphörligt måste tillse, att han 2 tog saltkaret i stället för -sockerskålen, icke öste såsen på duken i stället för på talriken, icke-snusade ur pepparkaret eller lade snus: i stället för peppar på maten. Med ett: Kära von Krug, hvad tänker du på?, uttaladt i en skärp och sträng ton, återkallade professorskan alltid sin man till verkligheten; och det hände aldrig, att hon dervid uteslöt ordet von. Tvärtom, den värda frun lade stark tonvigtderpå. ;